TildiMildi

WHAT A PLOT TWIST YOU WERE.

 

                                                                                                                                                           

 

 

                                                                                                                                                           

 

 

                                                                                                                                                           

 

 

Fotokälla.

ACK SUNDBYBERG + SJÖFÅGLARNA I STRÖMMEN.

En fredag när jag var ledig från skolan och mamma hade tagit ledigt från jobbet följde jag med henne till Sundbyberg och därefter Kungsträdgården och kringliggande trakter, för att gå på promenad och se lite både vanliga och ovanliga fåglar, äta lite lunch och ha en lite trevlig dag helt enkelt. Och det såg ut såhär:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

OM-LISTAN.

Det är lördag och det kan vi väl fira med en liten lista tycker jag!

 

Om jag inte hette Tilda skulle jag heta: Isabella, Ella, Nora eller Noomi enligt mina föräldrar. Kan gå med på att det skulle kunna passa. Fick faktiskt heta Isabella, men i mellannamn.

Om jag fick byta ansikte med en kändis skulle jag byta med: Lana Del Rey. Kanske snyggaste kvinnan som någonsin vandrat på denna jord.

Om jag kunde spela ett instrument jättebra skulle jag vilja spela: Räknas att sjunga som att spela ett instrument? Isåfall vill jag kunna sjunga bra. Jag kan redan spela piano, men skulle förstås inte ha något emot att kunna spela lite bättre. Måste jag välja ett helt nytt instrument väljer jag gitarr. Inte för att det är överdrivet vackert, men för att det passar i så många låtar.

Om jag bara fick lyssna på ett band för resten av livet skulle jag lyssna på: Jag bestämmer att jag får välja en artist istället. Då väljer jag Håkan Hellström. För att han har skrivit så många låtar och för att så många av dem hör till mina favoriter. För att jag mår bra av hans musik. För att det finns variation i den. Det är musik jag inte tröttnar så snabbt på.

 

Om jag kunde skapa mitt eget drömplagg skulle jag: Sy en balklänning. Brukade rita designer av fina aftonklänningar när jag var liten och märker nu att det inte riktigt finns några balklänningar i de färger och modeller jag skulle vilja ha. Att sy en egen borde väl inte vara så omöjligt? Lyckades ju sy min lärarmiddagklänning på bilden ovan så.

Om jag kunde få uppleva en dag en gång till skulle jag: Förmodligen välja någon dag när jag var lite yngre. Minns särskilt en dag under våren i åttan när jag för en gångs skull kände att allt var komplett. Jag hade så många bra vänner, jag skulle precis ha min första föreställning sen jag gick med i showgruppen, jag hade mycket att se fram emot och det hade just hunnit bli vår.

Om jag fick ändra tre saker med mitt utseende skulle jag: Bli lite kortare, lite nättare byggd och ha ett hår som inte blir flottigt en dag efter att jag har tvättat det.

Om jag skulle byta jobb i morgon skulle jag: Jobba som journalist! Har visserligen inget jobb att byta bort i nuläget...

Om jag hade en superkraft skulle det vara: Mod. Om det får räknas. Känner att jag skulle behöva vara lite modigare ibland. Annars skulle det vara kul att kunna flyga förstås.

 

Om jag fick bo i en annan stad för resten av mitt liv skulle jag: Bo i Stockholm. Obviously. Vackrare stad finns inte, end of discussion.

Om jag bara fick äta en rätt varje dag för resten av veckan skulle jag: Äta en sallad med rostade nötter, plommon, ruccola och ädelost. Ska laga det ikväll!

Om livet tog slut på söndag skulle jag: Förmodligen göra precis det jag har planerat att göra eftersom det inkluderar både familj, mys, vänner och kanske lite skidåkning. (Notera att inlägget är tidsinställt och att när jag skriver det här är det torsdag, vecka sju.)

TAKE MY HAND, TAKE MY WHOLE LIFE TOO.

                                                                                                                                                           

 

 

                                                                                                                                                           

 

 

                                                                                                                                                           

 

 

                                                                                                                                                           

 

Fotokälla.

SEMMELDAGEN MEN OCKSÃ… EN HELT ANNAN SORTS DAG.

Idag är det tisdagen den trettonde februari. Det är semmeldagen. Det är dagen innan jag lämnar det här landet och åker till Kenya. Jag har blandade känslor. Jag kan knappt vänta tills jag sitter på planet och är på väg. Samtidigt vill jag aldrig sätta mig på det där planet över huvudtaget. Jag längtar efter att få uppleva allt nytt där borta. Det river och sliter i bröstet på mig när jag tänker på allt jag lämnar kvar.

Idag sa jag hejdå till mina kompisar. Jag vet att det bara är arton dagar och att vi har klarat av att vara ifrån varandra längre än så, mer än en gång. Men det känns annorlunda nu. Kanske för att jag inte är några kilometer bort längre, tio-femton minuter med bil. Jag är 12 186 kilometer bort, hundrasextiofem timmar med bil. HUNDRASEXTIOFEM TIMMAR. Jag är längre bort från mitt hem än jag någonsin har varit tidigare.

Vi åt varsin semla på café idag, jag och tre av mina kompisar. Det var fint, och egentligen fattar jag inte varför vi inte ses ofta. När vi skildes åt bad de mig att inte dö i Kenya, jag sa att jag inte skulle det, sen sa vi hejdå. Det är inte hejdå för alltid. Varför känns det då som att det är det?

Jag har hört att den här resan förändrar en. Jag har hört att man kommer tillbaka som en annan person. Kanske är det det som skaver. Kanske är det där jag är osäker. Kanske är det som gör att det känns som att jag tar farväl för evigt, möjligheten att den som kommer tillbaka är någon annan än den som åkte. Jag är inte säker på om jag vill låta mig skakas om, förändras i grunden. Jag är å andra sidan inte heller säker på om jag vill fortsätta vara den jag är. Jag är absolut inte alls säker på om en resa över huvudtaget kan påverka en människa såhär mycket.

Men något jag är säker på, mina vänner, är detta:

jag kommer sakna er något otroligt.

 

PROM?

Inlägget innehåller adlinks.

 

Hej hörni! Snart är det bal. Eller, snart och snart... om ett par månader i alla fall. Jag betalade för min förköpsbiljett i torsdags och köpte balklänning så sent som idag. Är mycket nöjd med mitt val om jag får säga det själv. Hoppas bara att den passar. Jag tänkte inte visa vilken klänning jag valde här, eftersom det kan få bli en liten surprise. Däremot tänkte jag tipsa om några andra fina klänningar som det var rätt nära att jag beställde!

 

                                  Bubbleroom: Stella prom dress Dusty blue                                                                                    Bubbleroom: Sierra prom dress Dusty lilac

 

                                                      Nelly: Serene Dress                                                                                                                            Nelly: Ginni L Dress

 

 

          Asos: Amelia Rose Embellished Ombre Sequin Cami Strap Maxi Dress                   Asos: Little Mistress Petite Wrapover Front Maxi Dress With Lace Applique Back Detail

DEN HÄR TIDEN OM EN VECKA.

Vid den här tiden har jag förmodligen precis satt mig på ett plan som ska ta mig från Istanbul till Nairobi. Det ska bli tjugofem grader där den dagen då vi landar, säger prognosen på SMHI. Det låter inte så varmt som det egentligen är. Kanske för att Kenya är så långt söderut jämfört med Sverige. Jag undrar mycket hur det kommer vara när vi kommer dit. Om de saker som spelar roll här kommer spela roll där. Vi har väntat så länge, förberett oss i evigheter, fått höra så mycket om hur annorlunda allt är att det nästan känns som att vi ska till ett annat universum och inte bara en annan världsdel. Just nu oroar jag mig för att jag inte ska bli klar med några uppsatser i tid på grund av resan. Att jag inte kommer kunna duscha lika ofta där som hemma. Att mina kläder ska bli förstörda av den röda sanden. Om allt blir som folk har sagt kommer allt det här inte spela någon roll när jag väl är där nere. Det kommer vara saker som inte rör mig. Jag kommer få en helt annan uppfattning om världen. Men det jag undrar är då: hur ska man kunna återgå till sitt vanliga liv efter det? Måste man återgå? Är det över huvudtaget möjligt att glömma något man har lärt sig och fortsätta leva som vanligt? Jag vet inte än. Men fråga mig igen om en månad. Då kanske.

 

ARE YOU A WATCHER OR A PLAYER?

Ett stycke filmrecension kommer lastat! Denna gång har jag sett filmen "Nerve" med Emma Roberts och Dave Franco i huvudrollerna.

 

Vee börjar spela "Nerve" där spelarna får utmaningar av tittarna som betalar pengar till de spelare som klarar sina utmaningar. Reglerna är enkla: klarar du utmaningen tjänar du pengar. Misslyckas du eller ger upp har du förlorat spelet. Berättar du för någon utomstående om spelet får du alla emot dig.

 

Genom en av utmaningarna möter Vee en annan spelare, Ian. Eftersom tittarna gillar dem tillsammans går deras utmaningar därefter ut på att de ska göra saker tillsammans. Problemet är bara att det finns vissa stora saker som Ian inte berättar för Vee.

 

I början är utmaningarna ganska harmlösa, men snart handlar de om liv och död. Och Vee börjar förstå att det är försent att dra sig ur.

 

Filmen var överraskande spännande och hade en väldigt mäktig slutscen. Det är en otroligt intressant historia om de hemska saker som kan ske på nätet och om hur långt människor faktiskt är beredda att gå så länge de är anonyma. Rekommenderas, verkligen!

THERE WILL BE NO MIRACLES HERE.

Ny månad och ny spellista! Det här är låtarna som förmodligen kommer bli mitt soundtrack i Kenya. Eller ja, på dit- och hemresan i alla fall. Vet inte hur mycket tid jag kommer ha till att lyssna på musik därnere. Kanske inte ens kommer bry mig om att göra det? Vad vet jag. Om exakt två veckor är jag där. Det kommer vara min första kväll i landet och jag kommer förmodligen vara helt slut i både huvudet och kroppen efter att ha varit på resande fot i ett dygn. Men det kommer kännas bra. Hoppas och tror jag.

 

 

PLEASE LET US STAY IN WONDERLAND FOREVER.

För två fredagar sedan åkte jag och showgruppen på dansläger i Stockholm. Det kan ha varit vårt bästa dansläger, vad som är klart är att vi i alla fall såg vår absolut häftigaste föreställning dittills. Vi tar en titt på hur vår storstadsweekend såg ut!

 

Som traditionen bjöd samlades vi på stationen klockan 14.00 denna fredag, taggade till tusen.

 

Tågresan bestod mest av scrollande på mobiler, lite skitsnack och sånt. Typ som det ska vara.

 

Och helt plötsligt var vi framme vid Centralen. Vi tog vägen förbi Klara Kyrka in mot Sergels Torg.

 

En bild på tre saker jag älskar: dansgruppen, centrala Stockholm och den mörkblå vinterkvällen.

 

Julbelysningen satt fortfarande uppe vilket ingen av oss hade något emot.

 

Tycker så mycket om hur alla lampor tänds på kvällarna och får staden att glittra.

 

Vi tog sikte på Kungsträdgården och passerade på vägen dit små gatukök där man sålde churros, crêpes och våfflor. Doftade så gott att man ville svimma. Men vi skulle vidare. Ovan: en bild på Melinda, Vendela och typ Tindra (fast hon sticker bara fram lite grann bakom Melinda).

 

Körsbärsblom i all ära men frågan är om jag inte älskar Kungsträdgården ännu mer på vintern?

 

En selfie på det! Tycker mycket om att min nya kamera fixar oskarp bakgrund av sig själv vid porträttfotografering. Känner att jag har saknat det i mitt liv tidigare.

 

Sen gick vi vår vana trogen till Max för att äta middag. Beställde ett halloumimål, det var gott. Alva spillde Fanta Exotic över sina byxor och jag och Tindra hjälpte båda till, Tindra med att hämta servetter och jag med att dokumentera händelsen.

 

Hej hej!

 

Sen samlades vi utanför restaurangen och kollade så att ingen hade försvunnit än. Det hade ingen.

 

Amanda och Lovisa matchade i fluffjackor. Fy vad söta.

 

Får jag flytta hit? Kan bo i ett garderobslitet rum bara jag får gå omkring bland alla dessa lampor och ljus på kvällarna.

 

Så var vi på språng igen. Förstår inte riktigt varför jag jämnt tar suddiga bilder även fast min kamera klarar av att fota skarpt? Gillar kanske det här med att det verkligen ser ut som att allt är i rörelse.

 

Även fast det ser rätt varmt ut inne på Berns var det svinkallt där vi stod. Alvas kommentar angående kylan i kombination med att hon spillde dricka på sig förut: "Kommer mina byxor frysa nu"? Fick bli the quote of the day.

 

Skridskobanan var fylld med folk och i princip hela dansgruppen swoonade för att det var så fint.

 

Men promenaden fortsatte vidare. Det var bara en liten bit kvar nu, sen skulle vi vara framme...

 

Vid Kungliga Operan! Vi skulle nämligen se baletten Alice I Underlandet. Sista föreställningen. Det var så otroligt mäktigt och häftigt och både dansen, kulisserna, historian och själva byggnaden vi var i var så vackra att man dog lite. Tyvärr tog jag nästan inga bilder med kameran eftersom jag hade lämnat in min väska i garderoben.

 

Måste dock berätta en sak som hände som verkligen blev pricken över i:et den här kvällen. När vi hade applåderat klart efter sista akten och stod vid garderoben och tog på oss våra jackor ropade en av de medföljande vuxna på lägret att vi skulle komma dit och fota. Vadå fota? Tänkte man, för just det där hörnet där hon stod var ändå ganska tråkigt. Men så såg vi vem som stod bredvid. Alice själv! Vi skyndade dit och när vi kom närmare såg vi att det inte bara var hon, utan också dansaren som gjorde den vita kaninen (aka min favoritkaraktär i denna balett) och då vek sig mina ben. Vi tog en gruppbild med dem, jag fick knappt fram ett ljud för jag har aldrig varit så starstruck, men jag tror att Melinda sa till dem att de var jättebra och att jag och Tindra sa varsitt andlöst "jaaaa".

 

Sen förflyttade vi oss ut i vinternatten igen. Vi, eller flera av oss i alla fall, var fortfarande helt skakiga och exalterade över det som hade hänt. Jag och Amanda sa att man borde gå på minst en balett om året. Vi får se hur det går med den saken, men det är en rimlig målsättning ändå.

 

Allt var så glittrande och fint.

 

Blir så lycklig av det här? Hur kan man inte bli lycklig av det?

 

Vi gick under broarna, jag halkade hela tiden efter eftersom jag kände mig tvungen att fota allt. Men det här var ju tvunget att förevigas.

 

Här någonstans lyckades Vendela gå in i en lyktstolpe, det var lite kul. (Ni kan vara lugna, hon slog sig inte... så mycket.)

 

Stockholmsnätter. Kanske det mest estetiskt tillfredställande som finns.

 

Vi passerade Stadshuset innan vi svängde in på lite tråkigare och gråare gator.

 

Vårt hostel var dock inte särskilt tråkigt, åtminstone inte badrummen som alla hade rutigt kakel i olika färger.

 

Jag, Tindra, Melinda och Vendela lyckades dock få ett badrum med grå rutor, men det var rätt roligt att ta spegelselfies i ändå. Allt var fräscht så kan definitivt rekommendera att bo här. På kvällen fikade vi lite mackor och frukt och så åt vi chips, ostbågar och popcorn medan vi uppdaterade showgruppens nyss uppstartade Instagramkonto och stalkade dansarna från baletten. Saker vi fick reda på: Alice och den vita kaninen är förlovade i verkligheten?? Goals!

 

Nästa morgon gick vi upp och åt frukost alla tillsammans. Blev äppeljuice, yogurth, banan och runda polarbröd med skinka och ost för min del. Gott gott.

 

Sen begav vi oss in mot operan igen. Men först: ett litet stopp vid Stadshuset.

 

Som såg ut bland annat såhär.

 

Och såhär!

 

Det var en alldeles klar dag och snön gnistrade i solskenet.

 

För att komma hit var vi tvungna att kliva över en tjock kedja som spärrade av trappan. En sådan kedja i kombination med skylten "Ej vinterunderhåll" brukar betyda att man inte får passera men en av de vuxna (!) bestämde att det inte gällde oss.

 

En av de saker som är bra med Tindras hår: det är fotogeniskt när ljuset lyser genom det.

 

Sen var vi tillbaka på operan, men nu skulle vi inte se någon föreställning utan istället få en guidad rundtur. Här är alltså scenen och kulisser från gårdagens balett som man nu höll på att plocka ner. På bilden: hjärter dams yxa. Den rad jag har tagit den här bilden från är den med dyrast och "finast" platser, men jag skulle nog säga att våra parkettplatser på fjärde raden där nere var ännu bättre. Man kom liksom dansarna mycket närmare, men hade ändå bra överblick över scenen.

 

Alltså kolla hur magiskt allt är i den här salen?

 

Kan man tröttna på att vara här? Jag tror inte det. Jag och Tindra utvecklade en plan där hon i framtiden skulle sköta Kungliga Operans budget, och där jag skulle skriva program och intervjua dansarna varje gång man skulle sätta upp en ny föreställning. Melinda skulle vara scenograf eller designa kulisser, eller något annat estetiskt. På det sättet skulle vi få vara på operan jämt! Nästintill perfekt plan om jag får säga det själv.

 

Guldfoajén, det vill säga allmänhetens dödligt vackra pausrum. Vi besökte även kungafamiljens privata pausrum som inte heller var så pjåkigt, men där fick vi inte fota.

 

Guiden berättade att det här rummet inte alltid hade glänst som det gör nu. Även om det förstås var väldigt fint i början så blev väggarna så småningom helt svarta av sot och aska eftersom så många människor rökte inomhus på den tiden. Man bestämde sig tillslut för att göra rent rummet igen så att det skulle se ut som det var tänkt. Vilket ju var tur för oss, för nu fick vi ta del av skönheten!

 

Ser ut som en scen från Downton Abbey eller något. Ah-mae-zing.

 

Så kom ögonblicket vi alla hade väntat på: då vi fick gå ut på stora scenen. (Fick bara fota upp i taket eftersom folk fortfarande arbetade på scenen med att ta ner kulisserna.) Här har alltså flera av Sveriges bästa balettdansare uppträtt. På samma golv som vi nu stod på. Hyfsad wow-känsla.

 

Vi fick även ta en titt på hur det såg ut under scenen där dansarna sminkades mellan olika nummer och där mekanismerna till till exempel olika "falluckor" satt. En gruppbild i trappen fick avsluta besöket.

 

Sen gick vi till Jensens Bøfhus och åt lunch. Jag tog europeisk rumpsteak med tunna pommes och pepparsås. Det var gott men inte revolutionerande. Lyckades träffa på min farbror och hans tjej här, det var oväntat och roligt.

 

Därefter följde några timmars shopping men eftersom jag sparade alla mina pengar till Kenya köpte jag ingenting. Det kändes helt okej oftast men gjorde lite ont i hjärtat när vi var inne på Monki eftersom jag blev kär i cirka hälften av plaggen i deras sortiment.

 

Vi var otroligt trötta efter alla intryck den helgen, men överlag var det ganska mysigt att bara ströva omkring vi fyra - jag, Tindra, Melinda och Vendela.

 

När det började skymma mötte vi upp resten av dansgruppen vid Åhléns och sen begav vi oss till stationen för att ta tåget hem igen. En av de absolut finaste helgerna på länge!

VÅRKÄNSLOR MITT I VINTERN.

Inlägget innehåller adlinks.

 

Hej! Även om det är många månader kvar tills våren drar igång så har plusgraderna i kombination med att solen faktiskt skiner (!) lett till att en sorts vårkänsla har infunnit sig där jag befinner mig. Därför tänkte jag dagen till ära tipsa om lite kläder som jag tycker skulle vara fina till våren.

 

                            Gina Tricot: Petra blus                                                                 Gina Tricot: Rut jacka                                                            Gina Tricot: Lisen wrap top

 

                          Gina Tricot: Bim skjorta                                                                 Gina Tricot: Ellen topp                                                           Gina Tricot: Raphaela blus

I JUST WANNA SEE YOU HAPPY.

Är det något jag älskar av hela mitt hjärta så är det indie. Både när det gäller kläder, filmer, böcker... och såklart musik. Här kommer ett litet guldkorn jag snubblade över på Youtube nu ikväll: