TildiMildi

MEDAN VI SÅG PÅ HENNE TÄNKTE JAG ATT JU MER HAN ANDADES IN HENNE, DESTO SJUKARE SKULLE HAN BLI.

Har läst en himla fin och sorglig bok. Nämligen "Våra kemiska hjärtan" av Krystal Sutherland.

 

Boken handlar om Henry Page som är en tvättäkta romantiker. Vad han letar efter är den stora kärleken som ska hålla i väder och vind och övervinna allt. Än så länge har han inte mött den. Men när han träffar Grace Town, klädd i för stora herrkläder och haltandes med käpp, blir han evigt förlorad. Problemet är bara att Grace är trasig och att det har sönder Henry också.

 

Boken är så hjärtskärande. På baksidan av pärmen stod det John Green möter Rainbow Rowell vilket ju såklart lät lovande. Ibland när en bok ska likna något annat blir det dock bara som att det är skrivet efter ett recept, själlöst. Men den här boken härmar varken John Green eller Rainbow Rowell. Den står på egna ben och får konceptet att kännas helt nytt.

 

Det är så små detaljer som gör det speciellt. Som att Henry, efter att Grace har frågat honom varför han inte har haft någon flickvän, då och då allt eftersom tiden går skriver ner nya svar på frågan.

 

Men framförallt är det bra för att det skildrar olycklig kärlek på ett så vackert och brutalt sätt.

KISS ME BEFORE THEY TURN THE LIGHTS OUT.

Har aldrig riktigt fastnat för Beyonce även om hon är duktig och så. Antar att hennes genre helt enkelt inte är min smak. Men en låt med henne älskar jag och det är "XO". Får sådan himla sommarkänsla av den.

 

SHE IS THE POEM I NEVER DARED TO WRITE.

                                                                                                                                                           

 

 

                                                                                                                                                           

 

 

                                                                                                                                                           

 

                                                                                                                                                           

 

Fotokälla.

LICENCE TO DRIVE.

Ett stycke 80-talsfilm kommer lastat! Denna gång har jag sett "Licence To Drive" med Corey Haim, Corey Feldman och Heather Graham i huvudrollerna.

 

Filmen handlar om 16-åriga Les vars största dröm är att äntligen få körkort så att han blir fri och kan åka vart han vill när han vill. Men när den stora dagen för provet kommer misslyckas han. Dessvärre har han också redan hunnit bjuda ut sin crush Mercedes på dejt samma kväll, vilket blir problematiskt eftersom han hade räknat med att ha körkort.

 

Problemet löser han genom att utan att fråga sina föräldrar smita iväg med sin farfars Cadillac. Han planerar en lugn åktur, så vad kan gå fel? Allt, visar det sig.

 

Hyfsat underhållande film, rätt förutsägbar men ändå rätt trevlig. Och det är ju 80-tal!? Så bara det gör ju det värt att se den.

TIO FRÅGOR.

Lista från Julia.

 

Vem är din främsta förebild och varför?

Så sjukt svår fråga att svara på egentligen. Har olika förebilder gällande olika saker. När det kommer till skrivande ser jag till exempel upp till Amanda Svensson. Men om det rör sig om dans så skulle jag ju snarare välja vem som helst som medverkade i Billy Elliot på Stadsteatern. Och när det gäller personlighet så har jag flera vänner som jag kan lära ett och annat av. (Skulle i och för sig inte kunna vara vän med någon som jag inte såg upp till alls, det krävs ändå att jag kan känna någon respekt för människan om jag ska umgås med denne vid upprepade tillfällen.)

 

Vilken tv-serie skulle du vilja vara med i och vem skulle du i sådana fall vara?

"The Carrie Diaries" kanske och vill isåfall vara Carrie själv. Hon har några riktigt bra vänner, får bo i en storstad och jobba på en framgångsrik tidning. Och så kan hon gå ut och dansa prick när hon vill. Drömmen hallå?

 

När är du som mest kreativ?

Tror på kvällen. I skymningen. Förra sommaren satt jag vid köksbordet med en kopp te och skrev för brinnande livet varje kväll. Efter en och en halv månad hade jag fått ihop en halv roman.

 

En favoritfilm, en favoritbok och en favoritlåt?

Film: "Scream". Bok: "The Catastrophic History Of You And Me" av Jess Rothenberg. Låt: "Fires At Night" med Forget Gravity.

 

Hur ser din handstill ut?

Typ såhär.

 

Hur tror du att ditt liv ser ut om fem år?

Jag har avslutat en universitetsutbildning, är arbetslös och utfattig och tvungen att flytta hem till mina föräldrar igen. Tyvärr. Men jag kan ju hoppas att Dagens Nyheter har upptäckt mig och anställt mig som kulturskribent.

 

Vilka bloggar följer du dagligen?

Förut var det typ trettio, men sen orkade jag inte med det där, så nu läser jag mest Niotillfem, Flora Wiström och Julia - alltid mitt i prick.

 

Beskriv vad feminism är för dig med tre ord!

Kamp för jämställdhet.

 

Vilken låt skulle vara soundtracket till filmen om ditt liv?

"D-d-dance" med The Royal Concept. För att de sjunger om att dansa tills man mår bra.

 

Vilket är ditt största guilty pleasure?

Snowbaz fanfics. Eller fanfics över lag egentligen.

FÖRVÄNTAN: FÖRSTA DELEN.

Skriver i nuläget på ett nyare skrivprojekt, men det är inte tillräckligt bra för att publiceras än, så då tänkte jag göra en liten miniföljetong av ett stycke ur min förra roman istället. Detta är då första delen.

 

JAG BAD ALDRIG OM ATT BLI VUXEN.

Alla barn som får leva och ha hälsan kommer tillslut till en punkt då de måste sluta vara barn och istället ta det första klivet in i vuxenvärlden. För vissa sker övergången så gradvis att de inte ens märker att något har hänt förrän de står där med familj, jobb och bil och plötsligt förväntas ta ansvar. Andra människor kan minnas ett speciellt ögonblick, en händelse eller ett val som tvingade dem att lämna barndomen bakom sig. Jag själv tillhör den senare gruppen. För mig tog min barndom slut sommaren när jag var nyss fyllda tolv år.

Jag var på ett läger. Samma läger jag hade åkt på de senaste fyra somrarna och också skulle åka på sommaren därefter, men då för sista gången. Det här näst sista lägret skiljde sig egentligen inte särskilt mycket från de andra. Inget anmärkningsvärt hände. Så jag vet inte riktigt varför allt förändrades så drastiskt efter de där fem dagarna på lägergården. Nu i efterhand tänker jag att insikten om att allt det välbekanta och trygga som det där lägret innebar för mig snart skulle ta slut fick mig att förstå att ingenting varar för evigt. Att man i takt med att man blir äldre förlorar mycket av det man tycker om. Att man kan tvingas släppa taget. Hur som helst så vet jag att min syn på livet var annorlunda efter det där lägret. Det var som att min värld hade växt, och det på gott och ont. Visserligen såg jag hur mycket som fanns att upptäcka och lära, men jag såg också hur mycket problem som fanns. Problem som plötsligt inte gick att lösa lika lätt som när man var yngre och egentligen inte hade några bekymmer alls.

Sex år har gått sedan den där sommaren. Nu är jag arton år gammal. Myndig. Vuxen enligt lagens mening. Ska jag vara ärlig känns det inte jättebra. Inte jättedåligt heller, förstås. Men att det skulle vara någon jättegrej att gå från sjutton till arton håller jag inte med om. Ja, jag får ta körkort nu. Men jag är fortfarande för dålig på både det teoretiska och det praktiska för att kunna klara något prov. Jag får gå på krogen. Men de allra flesta av mina vänner får inte det, och det känns inte särskilt kul att gå ensam. De enda skillnaderna mellan sjutton och arton jag har märkt av är att jag förväntas kunna ta mer ansvar och bete mig moget. Jag förväntas vara vuxen.

Det är bara det att jag inte känner mig vuxen. Inte någonstans. För samtidigt som jag är myndig är jag också fortfarande tonåring och en stor del av mig vill inte överge den benämningen. Jag bad aldrig om att bli vuxen. Jag bad aldrig om att behöva ta ansvar, om att behöva ge mig ut i en kall och hård värld där medmänsklighet tycks vara ett främmande begrepp. Jag tvingades till det. Och så länge jag kan kalla mig tonåring, så länge jag kan hålla kvar lite av barndomen, så kommer jag att göra det. En vacker dag kommer jag behöva lägga allt bakom mig. Men jag gör det inte förrän jag verkligen måste.

 

YOU LOOKED LIKE HEAVEN AND I FELT LIKE HELL.

 

                                                                                                                                                           

 

 

                                                                                                                                                           

 

 

                                                                                                                                                           

 

 

Fotokälla.

UTDRAG.

 

                                                                                                                                                                                                 

                  

                                                                             

 

        

                                                                                                       

LIFE'S A BITCH AND THEN YOU DIE.

Tänkte mig att jag skulle plöja samtliga ungdomsfilmer från 90- och 80-talet och då var ju den svarta komedin "Jawbreaker" en given titel på listan. Så nu kommer reccen!

 

Detta är alltså en high school-film som inte är så sockersöt. Courtney, Julie och Foxy är tre av de populäraste tjejerna på skolan och ska kidnappa sin kompis Liz som en överraskning på hennes födelsedag. Det går dock inte som planerat. Liz kvävs nämligen av jawbreakern som tjejerna stoppat in i hennes mun för att hon inte ska skrika.

 

Och vad gör man då? Jo, man lägger tillbaka kroppen där man tog den och får det att se ut som en sexlek som gått fel. Tyvärr råkar skolans mest osynliga och utstötta tjej bevittna detta och Courtney lovar att göra henne populär mot att hon inte säger ett ljud om händelsen.

 

Tycker att det ändå är en bra film som tar upp hur sviniga tonåringar är, fast det ändå tillslut skipas någon form av rättvisa. Och så är det ju lite romantik med också vilket inte är helt fel.

KAN VI PRATA KLÄDER?

Det är söndag och då tänkte jag att vi kör en liten trevlig lista. Ska försöka låta bli att tänka på att det i detta nu flyger omkring en gigantisk geting i mitt rum. (Hur svårt ska det vara att flyga ut genom samma fönster man kom in genom?) Men men, temat för listan är en av de bästa sakerna på denna jord,  nämligen kläder!

 

                                                                                                                           

Vad är din jag-vet-inte-vad-jag-ska-ha-på-mig-outfit?

Skulle nog säga att det är den puderrosa jackan ovan, med vit tubtopp, grå jeans och vita sneakers till. Har haft den outfiten ett oräkneligt antal gånger.

 

Vad har du helst på dig när du ska ut och dansa?

Ska jag träna på dansskolan så har jag helst en mjuk löst sittande t-shirt och ett par svarta tights (så att man har rörlighet), men antar att denna fråga avser en annan typ av dans och då föredrar jag för det första att det är sommar så att man kan ha shorts. Till det vill jag ha något luftigt linne som man inte svettas i. Också denna typ av outfit jag trivs bäst och känner mig finast i så det är en win win.

 

                          

Vad sover du i?

T-shirt. Plus shorts om jag inte är hemma.

 

Var handlar du dina kläder?

Monki, Bik Bok, H&M, Hollister, Cubus och New Yorker är nog de affärer som återkommer oftast som försäljare av kläderna i min garderob.

 

                                                                         

Vad är dina bästa life hacks när det kommer till kläder?

Köp inte kläder som är för små redan från början. Även om plagget är skitsnyggt så är det i längden inte värt att ha en för liten storlek. Hm, vad kan man mer tipsa om? Ha en hårborste till hands när du shoppar. Går man runt på stan blir håret oftast lite rufsigt efter ett tag och gör att man känner sig halvful vad man än tar på sig. Men med några tag med hårborsten får man en bättre bild av hur man faktiskt skulle se ut i plagget. Och just det, ett leende bär upp vilket plagg som helst. Så le i provrummet.

 

Hur ofta köper du kläder?

Storhandlar någon gång i kvartalet kanske. Blir något enstaka plagg här och där däremellan.

 

Vad är det störigaste i din garderob?

Att jag har så mycket skräp inslängt där. Alla kläder i översta garderobslådan är skrynkliga eftersom jag har hävt in allt jag inte vet var jag ska göra av där.

 

Vad gör du med kläder du inte använder?

Slänger eller skänker till röda korset. Eller låter någon yngre kusin ärva om det till exempel är en extra snygg klänning som inte är ett dugg sliten.

 

                                                                                                                                                           

Vilka plagg har du svårt att hitta?

Jeans som inte är för långa (och då har jag ändå rätt långa ben). Tycker inte om när de korvar sig vid fotknölarna. Vill att benen på dem ska vara tighta hela vägen. Sen har jag också svårt att hitta t-shirtar med tryck som jag kan stå för. Får rysningar av texter som "Always be happy" (jaha, vad är det för krav liksom) och "California 1989" (har ju inget med mig att göra).

 

Vad känner du dig fin i?

Collegetröjor, shorts och linne, vippig kjol med tubtopp och playsuit. Tycker om när hela outfiten matchar från strumpor till nagellack.

 

                                        

Vad undviker du i klädväg?

 

Enfärgade stretchiga t-shirtar utan tryck. Tänk typ modellen Newbody säljer. Trivs inte med att vara så intetsägande och tycker isåfall bättre om tröjor i ett tunnare material.

 

Vad har du på dig när du degar runt hemma?

Morgonrock ibland. Annars bara vanliga kläder.

 

                                                                                                         

Hur sorterar du ut dina kläder?

När jag är shoppingsugen går jag igenom min garderob och rensar bort det som jag helst inte använder längre (så att jag får brist på något och måste köpa nytt). Tröjor brukar i regel få stanna två-tre år i min garderob. Det som är helt och rent skänker jag bort, resten slängs. Rensar oftast inte hela garderoben åt gången utan till exempel sommarkläder vid ett tillfälle och vinterkläder vid ett annat.

 

Hur ofta tvättar du?

Bor hemma och tvättar i princip aldrig även fast jag kanske borde. Men resten av min familj tvättar säkert två till fyra gånger i veckan, några maskiner vid varje tillfälle.

 

                                                                                                                                         

Vilka är de snyggaste plaggen du vet på killar?

Är svag för skjorta. En enkel svart t-shirt till jeans är också fint.

 

Vad har du burit som folk rynkat på näsan åt?

Hade en katt-outfit bestående av sweatshirt, tights, strumpor, keps, handväska - alla med katter på. Fick höra av en nioåring att det såg ut som att jag hade pyjamas på mig. Tog inte åt mig så mycket. Jag gjorde dessutom många nya bekantskaper tack vare outfiten så det var mest plus.

 

          

Vad saknar du i din garderob?

En vit t-shirt i luftigt material, som den grå på bilden typ. Och ett par vanliga denimblå jeans. Mitt hjärta säger att jag behöver ett ljusgult linne i krossad sammet, men min hjärna säger att det inte är prio ett.

 

Handen på hjärtat: kan du sy?

Gick ganska bra på syslöjden så länge min lärare fanns där och kunde backa upp mig om något gick snett. På hemmaplan kan jag sy i knappar på min höjd, men tror inte att jag skulle vara så bra på att sy kläder ens om jag hade rätt utrustning hemma. Men jag har ändå på mitt cv att jag sydde min egen klänning till lärarmiddagen i nian (röda klänningen i mitten).

 

                                                                             

Lista från Flora.

KLIPPHÄLLAR OCH BLÅGRÖNT VATTEN.

Som ni kanske minns försökte vi oss på en skärgårdsutflykt för ett par veckor sen, men misslyckades. I måndags, på nationaldagen, gjorde vi ett nytt försök. Den här gången gick det bättre och vi tog oss ut till Stendörrens naturreservat där man kan gå på hängbroar och spänger mellan olika kobbar i den sörmländska skärgården. Picnic, en promenad genom en hage, samt en fika på Kakslottet på hemvägen gjorde dagen till något riktigt fint. Finns inte så mycket att säga om det så bilderna får ersätta orden.

 

 

 

 

 

EN ENDA BILD FRÅN EN ENDA DANS FRÅN EN SISTA DANSUPPVISNING.

I måndags dansade jag och kanske en tredjedel av dansgruppen i parken. Det var den sista varma kvällen innan allt regn kom och sköljde bort det som vi trodde var början på sommaren men som visade sig vara, som alltid, ett löfte om något som aldrig kommer. Orkestern fyllde hela scenen och ovanligt många hade kommit för att lyssna och titta. En i rockbandet kom av sig och de fick ta om början av låten några gånger innan det lossnade. Vi var med i en enda dans. Någon dansade fel och vi slutade aldrig riktigt skratta åt det, men det betydde ju åtminstone att våra leenden var äkta. Och när vi hade tagit emot applåderna fanns det inget kvar för oss att göra. Vi gick och hämtade våra väskor, våra cyklar. Jag tog tag i min kompis arm och sa "vänta, en bild". Så sträckte jag upp kameran ovanför oss, tryckte av. Ett sista foto, som fick symbolisera hela det här året trots att det enda som fastnade på bilden var våra breda leenden, skira vita skjortor, lite prickig kjol. I bakgrunden några av musikernas instrumentfodral utspridda i gräset. Vi sa hejdå och gick därifrån åt varsitt håll.

 

Jag saknar er alla något enormt.

 

EXTREMEKROCKET OCH CARDS AGAINST HUMANITY.

I lördags åkte jag hem till Linnea eftersom hon hade fyllt hela ARTON år. Det ska ju såklart firas. Så hon hade anordnat extremekrocket hemma hos sig, vilket är typ som vanlig krocket fast en helt omöjlig bana. Eller totalt omöjlig var den ju inte eftersom en person tillslut klarade den, men det tog ett antal timmar. För att få er att förstå svårighetsgraden på den här banan ska jag förklara hur den gick. Man började på en liten kulle och skulle få sitt klot att åka ner i en dal och uppför nästa kulle och genom en metallbåge där. Sen skulle klotet färdas nerför en backe, via en kurva (eller som Linnea säger: velodrom), genom en metallbåge och därefter upp i ett gupp där det fanns ännu en metallbåge. Efter guppet fortsatte man fram en bit och fick sitt klot genom en metallbåge i en sluttning. Därefter skulle klotet igenom tre metallbågar i den velodromformade rabatten (stackars växterna var nog inte så väldigt vid liv när vi äntligen var klara med den delen av banan) och sedan genom en metallbåge på utsidan av rabatten. Sen skulle klotet skjutas uppför rutschkanan och genom en metallbåge uppe på plattformen ovanför. Dessutom skulle det genom en metallbåge på vägen nerför trappan också (och missade man den blev det inte roligt för en). Därefter skulle klotet uppför en ramp, svänga 90 grader och åka genom en metallbåge ovanpå en bänk. Sen följde två metallbågar till, samt ytterligare en metallbåge i en stenig sluttning. Sist av allt skulle klotet genom två metallbågar i en vattengrop på en pressening. Med hjälp av lite fusk och två pauser för att äta hamburgare och rabarberpaj (med vaniljsås - HÖGST somrigt), så fick vi tillslut en vinnare. En av höjdpunkterna var när Marcus äntligen fick klotet igenom en metallbåge han hade kämpat med länge - bara det att han hade råkat skjuta mitt klot istället för sitt.

 

Vi gick in och körde cards against humanity. Linnea och Kia hade gjort egna kort vilket betydde att det var mycket under bältet-humor. (Våld, sex och droger - återkommande teman.) En av gångerna jag var domare läste jag kortet "If I were a superhero my superpower would be ____". Och då hade Tua lagt kortet "hitting children with other children"! IF I WERE A SUPERHERO MY SUPERPOWER WOULD BE HITTING CHILDREN WITH OTHER CHILDREN!!?? Kan ju säga att hon vann den omgången.

 

Efter att ha moffat i oss en skål med chips och ett fat med vattenmelon, samt utmanat oss själva i hur många av USAs delstater vi kunde (nördsysselsättning, men rätt kul) så satte vi oss i Hannas bil och hon körde hem oss. Tror det är första gången jag fick skjuts av en 99a faktiskt. Helt sjukt att vi är årskullen som blir vuxna år 2017. Helt sjukt att jag själv ska anses som vuxen. Kommer nog aldrig helt växa upp.