TildiMildi

TAKE A BREAK FROM WORRYING ABOUT WHAT YOU CAN'T CONTROL.

Under en av filmkvällarna i Münster såg vi filmen Passengers. Tyckte den var överraskande bra, så här kommer en recce.

 

I filmen har en ny planet, liknande jorden, upptäckts och 5000 utvalda människor transporteras dit med rymdskeppet Avalon. Passagerarna är försänkta i en djup sömn eftersom resan beräknas ta hundra år. Tanken är att de ska vakna fyra månader innan ankomsten till den nya planeten, men efter att rymdskeppet kolliderat med en asteroid skadas Jim Prestons sömnkapsel, och han vaknar upp - 90 år för tidigt.

 

Efter ett år då han ensam har försökt hantera faktumet att han är dömd att dö på detta skepp utan att ha fått prata med någon annan levande människa beslutar han sig för att väcka en annan passagerare: den vackra Aurora som han sakta men säkert har förälskat sig i.

 

En otroligt vacker historia om två människor helt ensamma mitt ute i rymden. Visst är livet på rymdskeppet fullt av lyx och flärd, men det är också ett liv där alla kopplingar till omvärlden har skurits av.

 

Se denna film! Om inte annat så för den här robotbartenderns skull.

BLÅMÄRKENA KOMMER BLEKNA MEN INTE MINNENA.

Fredag i Münster. "This is the last day", sa Doro sorgset. "Yeah, but we'll make it a great one", svarade jag. Och det gjorde vi.

 

Vi åkte ut till Ibbenbüren och kröp i varsin sele. Någon som kan gissa vad vi skulle göra?

 

Just det! Klättra i en höghöjdsbana. Kände liksom att efter klättringen i båtmasten så fanns det inte mycket kvar att vara rädd för, så då kunde vi lika gärna åka hit också.

 

Det var faktiskt en väldigt bra anläggning, med flera banor i olika svårighetsgrader. På bilden ovan klättrar vi i en av de lättare, för man måste ju börja någonstans.

 

Tyckte att det var roligt eftersom det var så många olika och annorlunda sätt man var tvungen att ta sig fram på. I början klättrade vi på en meters höjd när vi fortfarande övade på att få in snitsen med karbinhakarna, men allt eftersom vi provade svårare banor ökade höjden. I den svåraste banan klättrade vi fjorton meter över marken. Phiu.

 

Det här momentet var kanske det läskigaste av allt. Man kopplade fast sig i ett smalt litet snöre och klev bara rätt ut i luften. Självklart dalade man ganska långsamt, men den första millisekunden innan det tog emot kändes det som att man hade hoppat mot sin död.

 

Lite action för det vill väl alla ha. Fanns sådana här linbanor på flera olika höjder. Så himla kul.

 

Det absolut svåraste momentet i hela parken, men roligt tills jag tappade taget om nätet på andra sidan och TVÅ instruktörer fick komma och försöka svinga mig tillräckligt nära det igen så att jag kunde komma vidare. Såg dock att samma sak hände killen efter mig, så jag var inte ensam om att misslyckas.

 

Trötta men glada. Vi hade klättrat i tre timmar och jag vet inte hur det var med Doro, men jag hade i alla fall smalbenen fulla med blåmärken.

 

Sen åkte vi tillbaka till Münster. Jag och Doro blev avsläppta vid Aasee där vi åt lunch. Sen seglade vi en stund för det var bra vind för det. Och detta, mina vänner, var den sista bilden jag tog under den här resan. Hade en helt fantastisk vecka, en sådan där som gör att man verkligen känner tacksamhet över att man får leva i en värld där såhär roliga saker kan hända.

TOPP TIO INSTAGRAMKONTON.

Jag har som många andra människor två Instagramkonton. Men istället för att ha ett vanligt och ett privat har jag ett vanligt och ett fint. Från mitt vanliga konto följer jag alla möjliga människor som följer mig, vilket resulterar i att flödet blir väldigt brokigt. Syftet med det fina kontot är alltså helt enkelt att bara få ett inspirerande flöde, och i utformningen av detta flöde har jag hittat flera konton jag verkligen gillar. Vi tar en titt på några av dem!

 

@lyrics.songss

Estetiskt snygga bilder med utdrag ur låttexter. Har dock märkt att samma bilder ibland postas flera gånger, så ett litet minus för det, men annars är det här ett väldigt fint konto. Det är uppbyggt i sektioner med olika färgteman, så ovan ser ni en bit av regnbågssektionen.

 

@ig_chocolate

Självklart följer jag ett par chokladkonton. Detta är det bästa av dem. Så mycket gott. Uppdateras tyvärr inte så ofta som jag skulle önska.

 

@camera_duels

Ni vet Cole Sprouse? Från Zack och Codys ljuva hotelliv? Det här är ett av hans Instagramkonton, där han smygfotar människor som försöker smygfota honom. Väldigt detaljerade och roliga captions.

 

@90s.babes

Älskar ju, som ni alla vet, 90-talet och då är det ju givet att jag följer ett konto fullproppat med snygga people från det årtiondet. Uppdateras med flera bilder om dagen, så det är positivt.

 

@boyerweathers

Cameron Boyer, sångaren i bandet Weathers, är både skitsnygg och postar bilder som ger mig samma känsla som bandets låtar. Står i bandets bio att de just nu håller på att spela in ny musik. Hoppas på ett debutalbum snart!

 

@hotdudesreading

Ingen kan väl ha missat detta konto? Helt ärligt följer jag det inte på grund av killbilderna, utan på grund av kontoägarens förmåga att skriva fyndiga captions. Och hashtags för den delen med.

 

@apartments.goals

Jag älskar visserligen mitt nya rum, men en liten del av mig drömmer fortfarande om sådana här lägenheter. Vem gör inte det liksom? Så inspirerande konto.

 

@readingoncloud9

Jag är ju en bokmal och älskar bra ungdomsböcker. Tjejen som driver detta konto måste ju typ ha varenda ungdomsbok som existerar? Dessutom skapar hon riktigt snygga stilleben. Har försökt härma dem, men lyckas såklart inte lika bra som hon.

 

@everchanginghorizon

Helt makalösa resefoton. Slås då och då av att det faktiskt är en och samma person som har besökt alla dessa magiska platser. Vilket liv!

 

@nightydrunklovers

Mitt absoluta favoritkonto just nu. Flirtigt, mörkt och en estetisk dröm.

ALDRIG ÄR KVÄLLAR SÅ VACKRA SOM NÄR MAN ÄR UTE PÅ CYKELTUR.

Vi var ju självklart rätt trötta på torsdagen efter våra strapatser i Hamburg dagen innan. Men det var fint väder och jag och Doro bestämde oss för att åka till Allwetter Zoo och promenera lite där.

 

Vi såg svartbjörn.

 

Och kameler som demonstrativt vände baken mot besökarna. "Talk to my ass".

 

En lurvig åsna. Tror det var en Poitou-åsna, men är inte säker. Man kunde i alla fall inte låta bli att klappa den.

 

De här marsvinen bodde i en miniatyrvariant av Prinzipalmarkt. Fint ändå.

 

Det fanns en noshörningsbebis. Seriöst, finns det något gulligare än djurungar?

 

Elefanter.

 

En till elefant som såg ut som om den skrattade åt något.

 

Pelikaner i en damm. Har aldrig tänkt på det förut, men pelikaner avbildas ju med väldigt djup näbb trots att den är rätt smal egentligen.

 

Fast när jag såg de dricka vatten förstod jag varför. Näbben bara töjdes ut flera decimeter!?

 

Giraff som räcker ut tungan, även om det knappt syns här.

 

Vi åt lite pommes och chicken nuggets (jag) alt currywurst (Doro) och sen fortsatte vi vidare till aporna. Här en gorilla.

 

Vi nådde sälbassängen i slutet av en av showerna, men han se dem hoppa lite i alla fall. Tkr sälar är rätt coola, särskilt de med lite attityd.

 

Efter showen gick vi in i en byggnad där växthuseffekten var ett faktum.

 

Där bodde det uttrar!

 

Och orangutanger.

 

När vi kom ut började pingvinmarschen, i vilken pingvinerna går från sitt hem i ena änden av djurparken till ett annat i andra änden. Så orimligt gulligt med pingviner som springer i en klunga. Ja, sen kände vi oss klara med djurparken och åkte tillbaka hem.

 

På kvällen cyklade vi ut till Ninfly, en studsmattehall. Där skaffade jag mig några ordentliga blåmärken och vi lärde oss göra backflips (mycket stolt över detta). Fotade dock inte av uppenbara skäl.

 

Och så cyklade vi hemåt igen. Tror bestämt att sommarkvällar upplevs allra bäst om man cyklar över broar, genom tunnlar och längs med fält. När jag tänker efter så inkluderar några av mina allra finaste och starkaste sommarminnen en cykeltur på kvällen. Det är något med fartvinden i ansiktet och solens strålar som spelar över en som gör att ögonblicket etsar sig fast i ens minne och stannar där för alltid.

DAGEN DÅ VI ÅKTE TILL STORSTADEN OCH JAG SLUTADE VARA RÄDD FÖR HÖJDER.

På onsdagsmorgonen i Tyskland hade vi ställt klockan tidigt. Vi hade nämligen ett tåg att passa.

 

Vi tog bussen till stationen som såg ut såhär.

 

Innan avgången köpte vi kringlor som färdkost.

 

Och så bar det av. Vi hade en två och en halv timme lång resa framför oss så spellistan jag hade skapat för Münsterbesöket kom väl till pass.

 

Men vips, så var vi framme. I Hamburg! Det ser väldigt mulet ut på bilden men senare under dagen blev det riktigt varmt med strålande sol.

 

Vi åkte tunnelbana ner till hamnen där vi klev in i denna hiss som inte bara transporterar människor utan också bilar.

 

Den över fyrahundra meter långa Elbetunneln går nämligen under kanalen.

 

Vi gick genom hela tunneln och kom ut på andra sidan där jag och Doro försökte ta en selfie, och SJÄLVKLART blev smygfotade medan vi gjorde det.

 

Sen gick vi tillbaka genom tunneln för att komma till båten vi skulle åka på tur med.

 

Hörde tyvärr knappt ett ord av vad guiden sa eftersom båten brummade och mannen mitt emot mig pratade telefon hela tiden. Varför åka på en guidad tur om man ska prata i telefon istället för att lyssna? Här är i alla fall lagerdistriktet.

 

En känd plats där kanalen förgrenar sig.

 

Konserthuset. Varje fönsterruta är lite bucklig, och ingen är exakt likadan som någon annan. Fönsterputsarna måste klättra utanpå huset i linor. Shit, läskigt jobb ju.

 

Skulle inte tackat nej till en lägenhet i något av husen mitt emot här. Takterasserna, balkongerna och panoramafönstren var drömmiga.

 

Och här blev vi smygfotade när vi skulle ta en selfie med ett gigantiskt lastfartyg.

 

När båtturen var över satte vi oss på en restaurang och beställde in mat. Jag åt currywurst, det var mm.

 

Mätta och belåtna åkte vi med färjan över till konserthuset för att gå ut på terassen.

 

Man kunde promenera runt hela byggnaden och fick panoramautsikt över staden. Obs, lägg märke till fönsterputsarnas linor till höger på bilden.

 

Ingen caption behövs.

 

Sen var det tänkt att vi skulle gå på Miniature Wonderland, men det var en timmes väntetid på att få komma in så vi gick till ett hipstrigt kafferosteri för att fundera ut nya planer. Har förresten aldrig druckit så god skummad mjölk i kaffe som där.

 

Doros choklad var fin så jag fotade den snabbt som attan innan hon han dricka upp den.

 

Och ja... sen gjorde vi det här. Vi klättrade upp i en trettiofem meter hög båtmast nere i hamnen. Fattar inte vad jag tänkte med när jag sa ja till det här.

 

Observera att man var tvungen att klättra nästan upp och ner för att komma upp på den första plattformen. Kan erkänna att jag fick panik och började skaka när jag hade tagit mig upp där. Vågade inte fortsätta förrän jag hade lyckats intala mig själv att jag hade det värsta överstökat (vilket var sant).

 

Ser ni prickarna där uppe? Det är vi. FATTAR NI HUR FRICKING HÖGT DET VAR!?

 

Fast när man väl hade kommit upp var det inte så läskigt. Men en himla adrenalinkick.

 

Efteråt gick vi och åt glass för det var vi värda efter denna nära döden-upplevelse.

 

Och så tog vi tåget hem. När vi tittade ut genom fönstret där solnedgången syntes var den ganska blek, men om vi bara tittade på reflektionen av den i vårt fönster så var den helt marvellous. Så vi fotade bara spegelbilden. Vem bryr sig om det var den riktiga solnedgången eller inte? Det är ju vår upplevelse av den som räknas.

EN AV MINA STORA TALANGER ÄR ATT SPENDERA PENGAR.

Tyvärr är ovanstående faktum väldigt sant. Men det är ändå en väldigt fin känsla att få med sig något nytt hem efter semestern. Vi tar en titt på vilka souvenirer jag hittade.

 

I elektronikaffären Saturn köpte jag Blurryface med Twenty One Pilots och med Ed Sheeran. På flera ställen i affären kunde man scanna streckkoden på cd:n och lyssna på den i hörlurar så det gjorde jag såklart.

 

När vi var i Enschede hittade jag en affär som hette Coolcat. Tyckte att det lät som en affär speciellt designad för mig, vilket det också visade sig vara. Köpte t-shirten på bilden. Inne på Primark köpte jag ett par jeans som var svårfotade, samt en ljusslinga. Har varit på jakt efter en under en längre tid, men har inte hittat några som uppfyllt alla mina kriterier. Men nu så.

 

Samma dag köpte jag detta kaktuslinne på The Sting. Ögonbrynspennan är från Kiko. Köpte en exakt likadan i Köln förra året och älskade den, men den tog slut för några månader sen. Tur för mig att jag reste tillbaka så att jag kunde införskaffa ett nytt exemplar.

 

Inne på Zara köpte jag en kort off shoulders-topp. Vet inte vad det är med mig som gör att jag bara vill ha tröjor som magen sticker fram under. På Rossman köpte jag en ny foundation eftersom min gamla av samma märke nästan var slut.

 

Sist men inte minst köpte jag ett kort linne i krossad sammet och tre chokers på H&M. Känns på sätt och vis lite onödigt att jag har handlat kläder från affärer som finns i Sverige men å andra sidan har jag inga fler inplanerade shoppingturer innan sommaren är slut. Detta linne var dessutom på väg ut ur sortimentet så det gällde ju att passa på.

PRINZIPALMARKT, TWISTER OCH ALLDELES FÖR MYCKET SHOPPING.

Under tisdagen i Münster regnade det väldigt mycket, men vi tog med oss paraplyer och åkte in till stan i alla fall.

 

Prinzipalmarkt, och Lambertikirche! Under mitt första Münsterbesök fick vi gå ända upp i kyrktornet trots att det vanligtvis är stängt för besökare.

 

Den här gången struntade vi i kyrkan och gick istället in i Stadshuset där den Westfaliska freden slöts. Vi lyssnade på en audioguide och såg oss omkring i byggnaden en stund innan vi gav oss ut i regnet igen. Jag och Doro gick lite i butiker, jag köpte två cd-skivor inne på Saturn och en tröja på Zara. Sen mötte vi upp hennes föräldrar på Mocca d'or, för att äta pizza. Åt en med pepperoni, den var god.

 

Och ja... sen shoppade vi lite till. Köper alldeles för mycket magtröjor, de är jättemysiga på sommaren men man kan inte ha dem på vintern.

 

När vi kom till denna affär hade jag bestämt mig för att inte spendera några mer pengar, vilket var lite synd för jag ä-l-s-k-a-d-e denna butik med det något annorlunda namnet Kult. Varför döpa en klädaffär till något som får en att tänka på sekter?

 

Efter ett par timmar tyckte vi att vi hade fått ett fullvärdigt träningspass. Då åkte vi hem och spelade Twister. Jag var sämst och ramlade hela tiden men det var kul. (Allt blev dessutom roligare av att vi lyssnade på Gangnam Style, hade seriöst glömt bort hur hittig den egentligen är.) Och ja, sen fotade jag inte mer den dagen, men jag gick och la mig ganska tidigt eftersom vi skulle upp tidigt nästa morgon av en anledning ni snart får veta.

SPONTANUTFLYKT TILL NEDERLÄNDERNA.

Dagen efter vårt besök i Essen lyckades jag inte ta mig ner till frukostbordet förrän vid niotiden, vilket är väldigt sent för att vara jag. Vi diskuterade olika möjliga sätt att fördriva dagen, och rätt vad det var hade någon föreslagit en tripp till Nederländerna som (helt orimligt) bara låg en timmes bilfärd bort. Eftersom jag aldrig hade varit i Nederländerna förut tyckte jag att det lät kalas.

 

Och poff, så hade vi åkt dit. Staden vi tog oss till, Enschede, hade vad vi visste inte några speciella sevärdheter att bjuda på så vi vigde dagen åt shopping istället. Inte mig emot. (OBS, insåg nu att finalen i fotbolls-EM spelas där i dag!?)

 

Men först av allt åt vi lunch på La Bamba.

 

Varsin gigantisk portion med pommes (med potatisskal kvar) blev det. Gott ju. Fast orkade bara hälften. Förresten. Varje gång jag och Doro blev riktigt mätta så sa vi att vi kände oss "pregnant". Berättar detta så att ni ska förstå en rolig grej som hände senare under veckan. Återkommer om det.

 

Vi gick i affärer ett par timmar. Besökte bland annat Primark. Köpte varken tröjan eller kjolen på bilden, även fast jag verkligen ville ha den sistnämnda. Men den fanns inte i min storlek. Hittade däremot ett par jeans. Doro köpte en uppblåsbar flamingobadring. Eh, goals?

 

Här var vi inne på The Sting. Älskar glaskupolen. Och neonskylten. Shoutout till alla butiker med snygg interiör och arkitektur. När vi (läs: jag) kände att vi hade köpt mer grejer än vi egentligen borde ha gjort åkte vi tillbaka till Münster igen.

 

På vägen hem hoppade vi in på MediaMarkt och införskaffade ett par filmer med engelskt tal så att vi kunde ha filmkväll tillsammans. Så ovan ser ni ett smygfoto från kvällen när vi åt chokladpudding och tittade på Passengers (recce kommer asap).

 

Och kvällen blev så småningom till natt i detta kvarter fullt med bara tegelhus. Har alltid tyckt lite extra mycket om tegelhus, kanske därför jag trivs så bra i Münster.

IN REAL LIFE, THERE IS NO ALGEBRA.

Finns det ens något från min egen tid som jag gillar?

 

                                                                                                                                                           

                                                                                                                                                           

                                                                                                                                                           

Fotokälla.

SÖNDAGSLUNCHEN, KOLGRUVAN OCH FÖDELSEDAGSKALASET.

Trots att jag bara precis hade anlänt till Münster blev det inte så mycket rast och ro, för redan nästa dag skulle vi ut och åka.

 

Men först gick vi till bageriet längre ner på gatan och köpte frallor och croissanter till frukosten. Frukost = bästa jag vet.

 

När frukosten var uppäten satte vi oss i bilen för att åka till Doros mormor, som också bor i Münster. Resan tog lite längre tid än vi hade trott eftersom vi lyckades pricka varenda rödljus. Dessutom var det lite svårare att ta sig fram på grund av triathlonloppet i stan. Tillslut kom vi i alla fall fram. Vi åt söndagslunch, en rätt gurka och små köttbullar i en gräddig sås med potatismos till. Var jättegott. Och så chokladpudding till efterrätt.

 

Vi tog Doros mormor med oss i bilen och fortsatte färden vidare mot Essen där vi släppte av mormorn och mamman hos Doros morbror och kusiner. Jag, Doro och hennes pappa fortsatte en bit till tills vi kom till Zeche Zollverein, en stenkolgruva som inte längre är i bruk. Däremot är den ett välbesökt turistmål och står på UNESCO:s världsarvslista.

 

Vi bokade in oss på en guidad tur, men fick vänta en stund innan den började. Då hann man med sådant som att posera lagom snyggt i ett lok till exempel.

 

Sen började den guidade turen. Vi fick se gruvan både utifrån och inifrån, men höll oss ovan jord.

 

Det har hållits många evenemang här tydligen, till exempel konserter, utomhusbio och marknader.

 

Tyckte personligen att det mest intressanta inne i gruvan var när vi fick stå på en plattform och man såg vilken väg gruvvagnarna färdades genom att rälsen lystes upp. Allt förstärktes av att man hörde ljudet av när kolet tömdes ut och kände vibrationen i golvet.

 

Bland det sista vi gjorde var att gå upp ovanpå en av byggnaderna där man fick utsikt över Essen och gruvan.

 

Sen anslöt vi oss till de andra hos Doros morbror och kusiner. En av kusinerna fyllde nämligen sju och firade sin födelsedag den här dagen. Vi åt middag, hoppade studsmatta med födelsedagsbarnet och blev smygfotade (uppenbarligen). Hann spilla massa cola på min kjol också, men det var väl det enda lite dåliga med dagen.

HOW IS IT POSSIBLE TO CHANGE SO MUCH WITHOUT BEING ABLE TO CHANGE ANYTHING AT ALL?

När jag var i Tyskland såg jag en film som jag älskade. Nämligen "Before I Fall" baserad på boken med samma namn.

 

Sam är populär. Hon är ihop med en av de mest eftertraktade killarna och hon och hennes kompisar krossar hjärtan där de drar fram, både medvetet och omedvetet. Hennes liv är perfekt, precis så som hon vill ha det. Dagen berättelsen tar sin början är extra bra, det är nämligen Amordagen vilket innebär att rosor från hemliga beundrare delas ut till eleverna under lektionerna. Sam och hennes vänner får ju förstås en hel hög blommor var. Konceptet är perfekt - de får bekräftelse på sin popularitet och kan håna de som blev utan rosor.

 

Men lyckan vänder efter en urspårad fest samma kväll. Bilen Sam och hennes vänner åker i kraschar och allt svartnar för Sams ögon.

 

Med ett ryck vaknar hon upp i sin egen säng och tror först att hon har drömt alltihop. Tills hon inser att hon lever om samma dag igen. Och att den har samma slut som förra gången. Hon är fast i en cirkel och allt blir en kamp för att ta sig ur den, för att förändra sitt öde.

 

Det här är en sådan himla fin film, så bra och komplexa karaktärer. Om hur ingenting är så enkelt som det först kan verka och om att först själv förändras för att kunna förändra.

 

(Älskar för övrigt Kent McFuller, exakt en sådan typ av kille jag skulle bli kär i, i verkligheten.)

DET ÄR SÅ FINT NÄR NÅGON MÖTER EN PÅ FLYGPLATSEN.

Lördagen den tjugoandra juli satte jag mig på ett plan för att flyga till Dusseldorf Weeze. Själva flygresan är inte dokumenterad men den gick bra förutom att min parfymflaska blev konfiskerad i tullen vilket jag blev lite sur på.

 

Men det dåliga humöret höll inte i sig särskilt länge. Man kan ju inte vara sur när man åker utomlands. Här var mitt plan, fotat av de som hade kommit för att hämta mig.

 

Nämligen Doro (och hennes pappa såklart)! Blev tydligen smygfotad när jag sprang fram för att krama henne. Men ändå rätt fint att ha vår reunion fångad på bild. Ser ni hur glad jag var eller? Tycker det är så fint när någon möter en på flygplatsen.

 

Vi åkte femton mil till Münster, för det är ju där de bor. Vi fick spaghetti och köttfärssås till lunch och sen satte vi oss på bakgården och njöt av det perfekta vädret. Tjugoåtta grader och sol, inte så illa ju.

 

Gillar att det växte hortensia på tomten, det är ju min favoritblomma. Gillar också att de har ekorrar i trädet utanför köksfönstret. Här satt vi i ett par timmar. Pratade, drack mineralvatten och spelade fyra i rad.

 

Sen bestämde vi oss för att inte lata oss längre och åka in till stan istället.

 

Vi tog bussen ner till hamnen där vi strosade en stund. På grund av skulpturfestivalen som äger rum var tionde år i staden fanns det en undervattensbro över kanalen som man annars kan gå över (så att det ser ut som att man går på vattnet), men nu var den stängd pga att ett triathlonlopp skulle hållas dagen därpå.

 

Ganska snart tyckte vi att vi hade gått tillräckligt för dagen och slog oss ner vid ett bord på Café Sieben.

 

Vi beställde in cocktails med citron, lime och ginger ale, och sippade på dem tills några regndroppar började falla och vi åkte hem igen.

 

Till middag åt vi minibaguetter, ostar och oliver och sen satt vi på Doros rum och läste creepypasta tills solen hade gått ner utanför. Nere i hamnen hade jag sagt något i stil med "right now I am completely content with everything in my life" och det beskrev väl mitt mående den här dagen rätt bra.