TildiMildi

Och kanske blir även de intetsägande killarna i vår klass som bara gillar techno och sprit någonstans längst in lite berörda

Har läst en så himmelans megafin dö-underbar bok av Ester Roxberg som heter "Antiloper". Den handlar om Astrid och Ellen som är bästa vänner. De går sista året på gymnasiet och längtar. Bort från allt, bort från landet och mest av allt bort från Växsjö. De drömmer om Barcelona, andra mer äkta människor. Och snart är det över, lidandet. Snart ska de ta studenten och allt ska bli som det borde varit redan från början. Men något händer med Ellen. Något försvinner i henne och lämnar ett svart hål efter sig. Ett svart hål där all världens sorger sugs in.

 

Historian är berättad från Astrid till Ellen. Astrid märker hur Ellen glider undan mer och mer. Hon vill hjälpa men samtidigt inte erkänna att det finns ett problem. Och någonstans är hon inte helt säker på att hon orkar längre. Det är en så bra skildring av att vara anhörig, att stå hjälplös och inte veta vad man ska göra när katastrofen kommer. Det är också bra berättat hur depression inte bara drabbar fattiga människor utan vänner och familj. Att det kan drabba precis vem som helst.

 

 

Boken har ett helt magiskt språk, och det här är bara två små korta exempel.

Måndagkväll med dans

Blir ett kort inlägg för jag vill hem nu (lyckan när man slipper idrotten och därför får sluta vid tolv, och sen sorgen när man inser att man har ett skyddsombudsmöte först). Men igår var det dans. Vår lektion har blivit senarelagd vilket innebär att vi inte slutar förrän tjugo i nio. Det kanske inte låter så sent, men en måndagkväll känns det så. Gäspade hela lektionen. Vi övade på ett par mycket roliga kombinationer på diagonalen. Det var en utmaning att bara komma ihåg stegen. Ännu värre att utföra dem. Värst av allt när vi skulle byta håll och göra allt spegelvänt (på ett ungefär). Här får ni en mysig bild på oss kompisar.

 

Måndagspepp

Måndag igen, måndagspepp igen! Det kanske blir lite skralt tyvärr, för jag är dålig på att hitta trevliga länkar. Men lite har jag samlat ihop:

 

Cedar Point. Ett nöjesfält i Ohio. Och varför är detta roligt? Jo för att alla älskar ju berg-och-dal-banor och här finns så många otroligt häftiga sådana, och det bästa är: filmklipp finns!

 

Shadowhunters: The Mortal Instruments. Äntligen är tv-serien här! Det kan ju förstås aldrig bli lika bra som i originalfilmen, med bästa Lily Collins och Jamie Campbell Bower. Men utav det jag hittills sett verkar serien absolut sevärd i alla fall! Finns på Netflix, samt Dreamfilm.

 

The 1975 har släppt en ny låt vid namn "The Sound". Utav de låtar i deras nya stil tycker jag att denna är den hittills bästa. Lyssna på Spotify.

 

50 grejer för att överleva vintern. Från Sandra Beijers blogg. Bra tips!

Om tigrar, lättdryck och Alla Barnen-skämt

En krönika (sort of) som jag skrev igår kväll när jag kände mig kreativ. Då jag vill bli journalist kom jag på att det kanske är smart att öva lite, så detta är något jag tänker göra om flera gånger. Detta är inspirerat av en gång jag var på ett läger, jag håller mig någotsånär till sanningen men hoppar över en del som hände. Texten handlar om den sista tiden man är ovetande, innan något plötsligt händer med en och inget längre kan bli som förr. Jag tror att alla någon gång i sitt liv har någon speciell händelse eller tid då man tar det avgörande steget bort från barndomen, och för mig hände det under det här lägret. Den här krönikan beskriver hur det var precis innan, det allra sista innan allt förändrades. (Bilden är tagen från samma läger, men året efteråt. Massa kärlek till er, även om jag inte har kontakt med alla utav er längre.)

 

 

***

För att vara en sista kväll är det ovanligt lätt att känna sig lycklig. Det regnade bara en kort stund och gräset är nästan helt torrt under filten vi breder ut i sluttningen. Bandet intar scenen där instrumenten redan står, redo att användas. De spelar sin jingle om och om igen för att locka hit fler. Snart är alla samlade. Vi stämmer upp tillsammans i På Läger Trivas Vi och Temperaturen.

”August”! Skriker tjejerna.

”Lotta”! Svarar killarna. Imorgon ska vi åka hem. Men just nu är allt fortfarande bra. Det blir uppträdanden och tävlingar. Vi leker Tigerjakt och kommer till träd som vi inte kan gå runt, det är absurt, varför skulle man inte kunna göra det, men vi lyder snällt lekledaren och klättrar upp i trädet istället. Och det spelar absolut ingen roll att vi egentligen är för gamla, tolv år och nästan vuxna. Här får vi vara som vi vill. Han som jag tyckte var söt igår står en bit bort och smeker tjejen framför i nacken. Jag låtsas inte se. Det betyder ändå ingenting längre. När leken tar slut går han upp på scenen och får en mikrofon av gitarristen.

 

”Alla barnen hade mustasch utom Lars för han hade ingen mustasch”, börjar han. Han fortsätter med några fler poänglösa vitsar. Och jag vill ju inte bry mig om honom men jag måste skratta lite ändå. Efter lägerbålet går vi upp mot restaurangbyggnaden för där utanför bjuder man på grillad korv, precis som alla kvällar, varje sommar, ända sen jag var åtta år gammal. Det känns tryggt att det är som vanligt. Att det än så länge är som vanligt. Solen börjar gå ner vid horisonten. Jag och några kompisar hämtar muggar med lättdryck. Päronsmak. Jag tar en klunk, vätskan löser upp korvbrödsklumparna som fastnat längst bak vid kindtänderna. Det svalnar på. En lätt kvällsbris får mig att huttra i mina korta shorts. Men vi ska vara ute ett par timmar till. Insupa så mycket vi hinner av skimret, magin, overkligheten. Min kompis härmar en kille vi träffade på stranden tidigare idag. Jag skrattar högt. Det är det sista som kommer hända. Sen ska allt förändras. Men jag vet inte än, och jag skrattar högt.

Showgrupp

Igår kväll var det showgruppsdans, första för i år faktiskt. Vi fick massa viktiga datum att anteckna på mobilen, allt från fikaförsäljning på operan (låter jättefashionabelt men ”operan” är bara en direktsändning från Metropolitan på den lokala biografen, jag klagar dock inte eftersom att vi tjänar pengar på de som köper fika av oss i pausen) till musik- och dansfestival i slutet av maj. Självklart en hel del shower däremellan. Samt ett dansläger för de yngre barnen (de hade bestämt att de ville titta på High School Musical med oss - Fabians min när han fick reda på det var obetalbar). Kan konstatera att jag kommer ha rätt mycket att göra i vår, till och med om man bara räknar med allt dansrelaterat. Och så ska det till ett par utlandssemestrar också. Varför klagar man på livet egentligen? Utöver all information igår övade vi ett tag på ett par danser till nästa föreställning som äger rum om ganska precis en månad. Det är tema ”På slottet” och kommer med stor sannolikhet bli pretty fantastiskt. Särskilt eftersom vi får ta ledigt från skolan den dagen (dansprivilegier).

 

Fredagslistan

What day is today?
Fredag yay!

What are your plans for tonight?
Dans efter skolan och sen mys framför Wild Kids.

Two good expressions:
"Shh, det är ett bibliotek"! Om man vill att någon ska vara tyst. Och: "Matklimax"! Som man skriker om något är riktigt gott.

If you could have a perfect day, what would it look like?

Jag vaknar på en festival i en husvagn med mina kompisar. Vi är lagom utvilade och det är bara andra dagen. Vi dricker massa kaffe till frukost och småpratar lite med några andra vid samma bord. Det är strålande sol och så varmt det kan bli utan att man går runt och svettas. Vi åker och badar och har med oss picnick som vi äter på stranden. Sen kör vi tillbaka mot festivalområdet, rutorna nedvevade och dunkar sommarplågor. På eftermiddagen går vi på massa workshops och hänger med roliga människor, sen blir det kväll och möte och vi sjunger mäktiga låtar, flera hundra personer tillsammans och taket lyfter. Det blir massa konserter och jag har en crush som jag står jättenära och vi börjar prata och hänger tillsammans resten av kvällen. Vi grillar marschmallows och har allsång vid en lägereld och spelar nattvolleyboll. En DJ spelar i en av konsertlokalerna och vi går dit och dansar i flera timmar, alla tillsammans. Sen sitter vi och pratar utanför husvagnen tills solen går upp och så däckar vi i några timmar innan det blir en likadan dag igen.


What makes you happy to hear people say about you?
När någon säger att jag är något bra som jag absolut inte trodde att jag var. Spontana komplimanger från människor som liksom inte så att säga står i "komplimangsskuld" till mig (dvs. typ bästa vänner och familj).

Who do you miss?
Människor som jag pratat med vid några få tillfällen bara, men som jag kanske aldrig kommer prata med igen. Det är en så jobbig känsla, det där "aldrig mer".

Something good to have?

Självkänsla och humor. Då kan man klara sig när som helst.

What do you think is funny?

What do you look like when you’ve just woken up?
Smalare än vanligt, yrvaken basically och lite sötare än annars. Om jag inte har mensvärk det vill säga, då vill ingen se hur jag ser ut.

What was your last entry in the notes app?
Ett ganska dirty utkast till ett kapitel i en bok, som ni absolut aldrig kommer få läsa, vilket är synd eftersom det är typ det bästa jag har skrivit.

What are you reading?
"Liv och död" av Stephanie Meyer. Det roligaste är att se vad alla karaktärer heter nu när hon har bytt kön på dem.

Bio-onsdag

Igår gick jag på bio med mammi min. Vi såg Suffragette - en film som berättar om hur kvinnorna fick rösträtt. Det var alltså med hjälp av Emmeline Pankhurst och hennes suffragetter. De sa att de hade kämpat för rösträtt på ett fredligt sätt i femtio år utan att någon lyssnade. Därför blev det dags att ta till våld. Det krossas rutor och sprängs hus. Huvudpersonen Maud slits mellan sin vilja att ställa upp för de andra suffragetterna och att få behålla sitt liv tillsammans med sin man Sonny och son George. Man förundras över hur lite makt kvinnorna faktiskt hade. Sen kan man fundera över om deras metoder att få sin vilja igenom var rätt eller inte. Men som de säger: om man ska kunna respektera lagen måste lagen först vara respektabel. Det är en äkta feministisk film där kvinnorna får stå i centrum - och det är så mäktigt. Rekommenderas!

 

Dans och simning

I måndags hade jag äntligen äntligen min första danslektion för terminen! Var fint att träffa alla underbara kompisar. Gossip a little. Lektionen bestod av uppvärmning, styrka, diagonaler där vi övade piruetter i första position (och det gick inte bra). I slutet skrev vi upp saker vi tyckte var roligt med dans och saker vi ville göra oftare. I den förstnämnda kategorien skrev jag och Melinda med uppvisningar. Cirka sex-sju gånger. För att det är ju så him-el-la kul! Som ni kanske märker var det en ganska lugn lektion, men det togs igen igår då jag simmade 1,5 km på 60 minuter under idrotten. Tur nog hade jag lite pengar så jag köpte godis som belöning till mig själv efteråt.

 

Måndagspepp

Då var det dags för måndag igen! Tillbaka till skola, jobb, whatever som är jobbigt. Därför får ni lite peppande länkar här.

 

SANDRA BEIJER AKA EN AV DE MEST PROSALYRISKA SVENSKA FÖRFATTARE JAG KÄNNER TILL SKA GE UT EN NY BOK I AUGUSTI I ÅR OKEJ TACK FÖR MIG NI KAN GÄRNA FÅ KÖPA DEN TILL MIG I PRESENT NÄR DEN KOMMER UT, DET SPELAR INGEN ROLL ATT JAG EGENTLIGEN FYLLER ÅR I MAJ OCH ATT JULEN FÖRST ÄR I DECEMBER FÖR NI KAN GE MIG BOKEN I TIDIG NAMNSDAGSPRESENT FÖR JAG HAR NAMNSDAG I SLUTET AV OKTOBER OCH DET ÄR GANSKA NÄRA AUGUSTI. Ovan är ett utdrag ur denna författares debutroman som heter Det handlar om dig. Länk till inlägget där ovanstående nyhet avslöjas: här.

 

Små korta filmklipp som fångar upp problem som människor i femtonårsåldern kan ha. Så fint, och bra.

 

What-song. Bästa stället att hitta soundtrack från filmer på.

 

Avslutar med fin bild:

 

Are you on Instagram because I'm liking what I see

Äntligen äntligen dags för killfredag! Som jag har längtat... en del av dessa bilder är önskebilder från er, kära läsare, och dessa börjar jag med. Sen kommer massa massa från WeHeartIt. Och kom ihåg, jag tar jättegärna emot tips här på bloggen om vilka jag ska ha med på killfredag. Bara att langa bilder!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stockholm

Tredje storstadsdikten. There you go:

 

 

***

För de når oss inte här

vi är högt över hustaken

Delar på samma filt

de allra sista ölflaken

På andra sidan vattnet

ekar hundra avgrundsskrik

Det är den nyaste bergochdalbanan

vi går inte dit ikväll                                             vi är bara publik

Jag har väntat så länge

och när jag står med tårna mot balkongräckets kant

Känns det närmare än någonsin

och jag kommer inte längre ihåg vad som är sant

Vi tar på oss klackarna

spring spring innan de fångar dig

Korsar gatan mot rött

måste vara snabbare än tiden för att klara sig

Leopardmönstrat och krokodilskinn

långa svarta lösnaglar som klor

Frukta oss för inuti våra kroppar

är platsen där vilddjuren bor

Love Antell sjunger om vita och svarta toner

våra fötter spelar en melodi på Sergels torg

Stegar runt på plattorna

och det finns inte rum eller tid för sorg

Ibland verkar det som barerna håller öppet

bara för vår skull

Som om människorna där inne sover

tills vi kommer med ljudet                                säger dags att bli full

Och alla stirrar men vi

kunde inte bry oss mindre om det

Målet är att märkas men inte märka

 

åtminstone låtsas som om vi inte vet

Eller glöm vad jag sa

Det är planerat

ska vi dö unga ska det ske här

Att falla i extas förintas i eld

är den enda önskan vi bär

Vi går hem med dem

som kan utmana oss på dansgolvet

för någon sådan människa har vi aldrig sett

Vi hämtar studentmössa

Jag är redan skoltrött och det är bara andra dagen på terminen. Tur att det finns helger, och lov. Vi har fått ett totalt misslyckat schema som går ut på att vi både ska sluta senare, börja tidigare och ha fler kurser än i höstas. Och så förstås att vi ska ha så sena luncher som möjligt. Tror att min mage kurrade ganska högt under mattelektionen, men jag lyssnade på musik i hörlurar, så riktigt hur högt vet jag inte. Något roligt som hände idag var att studentmössorna kom. Jag ska ju visserligen inte ta studenten, och inte Amanda heller. Men Razmus däremot. Därför gick jag och Mandis till konferensrummet efter vår väl behövda lunch och hämtade ut hans mössa. Packade upp den också. Och provade den. Och tog bild. Så var det liksom gjort redan när han kom. Sen satt vi ett tag bland alla mösskartonger och tittade på när han delade ut dem till resten av treorna. Lite stelt, eftersom att jag egentligen inte hade något alls där att göra. Men kul. Beautiful Manda:

 

Första skoldagen

Ingen i min bekantskapskrets har något egentligt behov av att titta på Bert - den siste oskulden då jag har spenderat hela dagen med att recitera den. Men den är ju så genialt fenomenalt bra? Vill ni ha ett tips på något kul ni kan göra, ja det klart ni vill, här får ni ett: gör covers på Håkan Hellström-låtar, genom att översätta dem till engelska. Givetvis ska du ju försöka att få det att låta så bra som möjligt också, inga direktöversättningar här inte. Så kul! Har själv gett mig på Vi två, 17 år som jag döpt om till You and me, 17 (seventeen). Försöker göra något av Shelley också, men den är svårare. Hur som helst var det inte det här som inlägget skulle handla om. Det skulle handla om min första skoldag detta år, som alltså var idag. Det började bra med att jag missade första lektionen då jag var hos tandläkaren. Sen blev det ett kärt återseende av vänner. Två lektioner klarades av, och sen blev det lunch. Där slutade min skoldag eftersom att jag inte ska ha någon idrott idag. Då man plötsligt fick väldigt mycket fritid gick jag, Amanda och Razmus ut och fotade en profilbild åt mig, eftersom att jag hade haft den förra i över ett halvår (alldeles för mycket). Sen blev det ett par selfies tillsammans. I övrigt har jag mest suttit och berättat om mina sjuka drömmar (vilka inkluderade tacos, parallella världar och marshmallowsgrillning inomhus).