TildiMildi

KYCKLINGTACOS, B-SCIENCE FICTION OCH VÄRLDENS ELAKASTE KOMPISGÄNG.

Den här helgen har faktiskt varit en av de bästa på länge, kanske helt enkelt för att jag har gjort massa saker hela tiden. I fredags till exempel drog jag en väldigt spontan spontanare till Örebro. Det var ju Black Friday och jag var shoppingsugen. Dock hann jag bara vara där i en timme ungefär, vilket ledde till att jag nästan fick springa för att hinna uträtta något alls. Men hann med att köpa två mappar, ett paket pennor och en julklapp. Alltid värt något. Sen var jag tvungen att åka hem till Arboga. Vi skulle nämligen ha en tre timmar lång danslektion med start 15.30. Kändes efteråt som att jag hade varit i en brottningsmatch eftersom Amanda var väldigt klängig och extra mycket kannibal.

 

Nästa dag bakade jag pepparkakshus.

 

Eller hur och hus, det var mer ett fordon + en kuliss vi bakade. Men helt okej-snyggt blev det i alla fall.

 

På kvällen mötte jag upp Amanda. Vi skulle nämligen gå hem till Fanny. Dessvärre gick vi vilse. Standard. Vi fick googla vägbeskrivning. Denna ledde oss ut på Fellingsbrovägen, och vi gick där och bara "VARFÖR BOR DU HÄR BORTA FANNY"!? Tillslut hittade vi rätt. Vi åt ultimat kycklingtacos. Fyra sorters nachochips, guacamole, ostsås, jordnötter, jalåpênö, körsbärstomater, mhmm. Under tiden vi åt pratade vi om hur elaka vi varit under våra uppväxter. Vad vi har stulit, hur vi har skämt ut våra föräldrar, hur illa vi har behandlat våra kompisar, vilka som har blivit blockade på Insta av vilka (Fanny...). Sen gled vi in på ämnet övernaturlighet och människor som står och tittar in genom ens fönster. Precis då körde en bil upp framför huset. Ingen kände igen den och vi blev helt paranoida eftersom den bara stod på tomgång utanför huset. Alla stirrade tills den körde iväg.

 

Sen flyttade vi över till soffan för att titta på film. Och äta ännu mer som ni märker.

 

Vi såg "I Am Number Four" och den var B, men Alex Pettyfer var snygg och dessutom ska man ju inte se en för bra film på en filmkväll eftersom man ändå aldrig koncentrerar sig eller tar det helt på allvar. Så ändå rätt bra val av film. Nästa dag åkte jag till Örebro för att se när min bror tävlade i badminton. Han spelade jättebra men hade väldigt tufft motstånd (två killar som var dubbelt så långa och dubbelt så gamla som han typ), så han åkte ut efter ett par matcher. Men det var kul ändå. På kvällen åt jag toast med brie och hjortronsylt i brist på glögg och pepparkakor hemma. Man ska ju fira första advent på något sätt i alla fall.

EN LISTA OM NU.

Lista från Julia.

 

 

Bäst i veckan hittills: Alla filfrukostar jag har ätit i skolan med mina beloved vänner.

Sämst i veckan hittills: Att jag fick reda på att jag har ett franskaprov stort som alla världshav tillsammans nästa vecka. 

Där har jag ont: Handleden. Har suttit på golvet varje dag säkert två veckor och pusslat. Mysigt, men inte så skönt att hela tiden behöva stödja sig på handen sådär.

Det tänker jag mycket på: Ost.

Det klär jag mig i: Svart kappa och vinröd basker.

Nästa vecka ser jag fram emot: Första december. Får börja med alla julkalendrar.

Det dricker jag: Ett te som heter Vintersaga och innehåller äppelbitar, kanel och apelsin bland annat.

Idag händer detta: Danslektion från halv fyra till sju.

Och på lördag det här: Pepparkakshusbakning. Samt filmkväll med ovan nämnda beloved vänner.

Söndagen tillbringas så: På Örebro Junior Tour.

Och mest av allt önskar jag detta: Att någon amazing person som ser ut som en tjugosexårig Skeet Ulrich bjuder mig på cheese party.

"PUSS" SÄGER HON PÅ SNAPCHAT TILL SIN BAE, "NEEJ" VÄSER JAG I BAKGRUNDEN.

Mm, för så kan det gå till en helt vanlig danslektion. Utan lärare. När vi är alldeles för trötta för att dansa. Amandas kille var uppe på ett tak, hon blev nojig och trodde att han skulle ramla ner, så hon skickade en video till honom på snap där hon bedyrade sin kärlek och sa "snälla dö inte" eller liknande och i slutet hör man mig väsa "neeeej" i bakgrunden. Himla fin video alltså.

 

Vi övade faktiskt lite också. Dansade igenom Hold Tight, Gothams Reckoning och Hymn Of Valor.

 

Och så gjorde vi faktiskt lite nytt på Boulevard Of Broken Dreams. Det är bara ett par åttor kvar nu, kanske fyra, sen är den klar. Ett halvår för tidigt.

 

Och så finslipade vi Crazy In Love lite.

 

Och testade varandras flexibilitet.

 

"Hold my hand". "Okej da".

 

"Det ser ut som att vi går ner i split". "Hmm".

 

Och här klagade Amanda över att det gjorde ont i hennes axel. Host host, det var inte särskilt skönt för mitt ben heller.

 

Sneak peek från Crazy In Love.

EN HELG I GÖTLABORG.

Fredag till söndag befann jag mig i Sveriges näst största stad som också har en stor plats i mitt hjärta. Fotade dock enbart lördag och söndag. Vi tar en titt!

 

Vi bodde på hotell STF Göteborg City och hade ett hörnrum på andra våningen. Fönstret löpte längsmed hela rummets långsida. Utsikt över pantbanken och Radisson Blu.

 

Satt positionerad vid fönstret på bottenvåningen och åt en redig frukost medan vi betraktade människorna som gick förbi utanför.

 

Sen gav vi oss ut på stan. Clarion Post var extremt julpyntat. Ni skulle sett hur det såg ut kvällstid, med all den där belysningen!

 

Vi tog vägen genom Trädgårdsföreningen.

 

Det var ganska grått såhär års, men ändå lite trevligt med några träd som omväxling istället för bara lyktstolpar.

 

Skymtade Liseberg på avstånd och såg miljontals spårvagnar åka förbi. Tycker så mycket om spårvagnar.

 

Sen gick vi in på Engelska Tapetmagasinet för att kolla på potentiella fondväggstapeter till köket i vårt nya hem.

 

De hade cirka 200 000 olika tapeter om jag förstod det rätt. Wooow.

 

Tillbaka på hotellet bytte vi om till finkläder. Vi skulle nämligen på min minsta kusins dop!

 

Vi tog spårvagnen till Högsbo kyrka. Där fördrev vi lite tid på biblioteket vid Axel Dahlströms torg.

 

Sen började dopet. Av respekt för familjen kommer jag inte lägga upp bilder på barnet, men det är en sjukt söt unge med världens största leende så ni vet.

 

Efteråt var det dopfika. Eller ja, först var det pastasallad. Sen blev det tårta. Satt och pratade massa med kusiner och mostrar och allt vad det var.

 

När vi lämnade byggnaden hade det börjat skymma. Älskar nog de flesta städer i skymningen. Så fint med alla ljus.

 

Vi åkte in till Nordstan och där var det så mycket ljus och lampor att det var omöjligt att få kameran att fokusera ens litegrann. Men men. Fint var det.

 

Vi utnyttjade den sista halvtimmen innan Nordstan stängde till att gå i affärer. Jag provade en tröja på Bik Bok, men köpte inget. Förhoppningsvis kommer jag behöva pengar till en annan sak, så jag sparar.

 

Sen letade vi säkert en timme efter en restaurang att äta på, men inget passade alla så till slut blev det Donken. Aja, pommes frites är ju himmel i alla fall. Tillbaka på hotellet åt vi massa chips och tittade på något brittiskt humorprogram.

 

Nästa morgon blev det ännu lite mer frukostbuffé än dagen innan.

 

Sen satte vi oss på en spårvagn igen.

 

Vi klev av vid Marklandsgatan eftersom vi skulle hem till min morbror, hans tjej och deras två barn aka kusinen som just döptes plus hans storasyster. Träffade massa annan släkt också, men fotade inget. Var upptagen med att försöka undvika att bli dödad av små barn som kastade gosedjurs-isbjörnar på mig. På eftermiddagen åkte vi hem och det var allt för den här gången.

ÖPPET HUS + EN KOMPIS SOM GICK VILSE.

I torsdags var det en av de roligaste skoldagarna under terminen. Vi hade nämligen lektioner kvällstid. Det låter kanske inte så kul, men anledningen till det var att det var Öppet Hus. (Och dessutom fick vi kompledigt dagen därpå, så det jämnade ut sig.)

 

Först gled vi runt och inspekterade vilka som var där, bla gamla elever om någon undrar, vilket ju väckte lite nostalgikänsla mm.

 

Sen samlades vi för att ha svenska. Temat för lektionen var debatt och vi var indelade i fyra grupper, dock var grupp ett och två ett och samma lag till en början (och detsamma gällde för tre och fyra såklart). Ämnena vi skulle debattera om var inte så värst seriösa, till exempel fick min grupp argumentera för att förbjuda alla apelsiner i Arboga (!?). Asg. Först hade vi vanlig debatt, sen en debatt när alla i laget bara fick säga ett ord i taget och på det sättet bygga en mening tillsammans. Sist men inte minst körde vi en debatt när alla skulle prata simultant, dvs i kör. Ultimate fail.

 

I pausen mellan lektionerna gick vi och såg dansuppvisningen där alla som gick Idrott 2 uppträdde. Asg. Tycker det är så kul att människor som kanske aldrig dansar annars ger allt på den här uppvisningen. Är och förblir favoritmomentet på Öppet Hus. Sen tog vi en fika i matsalen och därefter hade vi samhällskunskap. Vi lekte "Med andra ord" och fick förklara samhällsbegrepp.

 

Under lektionen skickade Ellen snap om att hon hade gått vilse på skolan och jag och Amanda bara "hur". Sen mötte vi upp henne. Jag drog med mamma på dansuppvisningen eftersom hon inte hade sett den. Svär att alla hörde oss sitta och kommentera allt och alla under alla danserna, men men, kul var det. Sen gled vi runt på skolan, pratade en del med Ellen. Sista lektionen för kvällen var egentligen idrott men vår lärare var sjuk så vi fick visa upp filmerna vi gjorde på teorin och sen gick vår framtida psykologilärare igenom psykologikursen vi ska läsa i vår. Klart slut på bra kväll.

MOVIES DON'T CREATE PSYCHOS, MOVIES MAKE PSYCHOS MORE CREATIVE.

Recension av film ska det bli idag minsann, vilket inte händer alltför ofta. Ändring på det tycker jag. Tänkte skriva om en tjugo år gammal film, i en genre jag vanligtvis inte gillar. Nämligen skräck. Denna är dock ganska mjuk, så om man kan hantera lite död och blod är det inte så farligt.

 

Ja, men visst är det "Scream" jag pratar om. Läskig? Nja. Klassiker? Ja. Sevärd? Skoja inte.

 

Filmen börjar med att Casey Becker (en ung Drew Barrymore) poppar popcorn inför en filmkväll med sin pojkvän Steve, när telefonen ringer. Vad som till att börja med verkar vara en vanlig felringning visar sig vara något mycket värre, och samtalet tar snabbt en obehaglig vändning. Ni kan ju gissa vad som händer sen.

 

Sidney Prescott - filmens huvudperson, och hennes vänner skakas av händelserna. Sidney själv blir extra påverkad eftersom hennes mamma blivit brutalt mördad på ett liknande sätt bara ett år tidigare.

 

Mycket snart sker såklart fler attacker på människor i staden, och jakten på mördaren blir en kamp på liv och död.

 

Stort plus för att en tjugosexårig Skeet Ulrich aka det snyggaste jag sett spelar Sidneys pojkvän. Älskardennafilm.

 

Fotokälla 1.

Fotokälla 2.

Fotokälla 3.

NANOWRIMO VECKA 2.

Ja, okej sammanfattar veckan såhär: s-k-i-t. Eller Skeet. Har crushat på 26-årig Skeet Ulrich hela föregående vecka och knappt haft tid för annat. Så det förklarar varför jag inte har skrivit så mycket. 433 ord totalt tror jag det blev. Jaja, hoppas det går bättre denna vecka.

 

JAG ORKAR INTE ÖPPNA ÖGONEN MEN LOVAR MIG SJÄLV ATT TITTA OM HAN NÅGONSIN PEKAR UT EN ANNAN STJÄRNBILD.

Den senaste boken jag läste var "Ingen normal står i regnet och sjunger" av Sara Ohlsson. Tyckte mycket om hennes debutroman, "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag", så var ju såklart tvungen att läsa den här också.

 

Boken handlar om Ella och Charlie som är bästa vänner. De älskar varandra mest i världen, och är nästan som syskon. Men när Charlie träffar Niki från Ellas klass blir allt väldigt problematiskt. Och sen går det precis som i alla fall jag trodde att det skulle gå, men vi får väl se om ni förutser det.

 

Trots det lite förutsägbara (ni vet, när något ska sticka ut från mängden, fast problemet är att det gör det på samma sätt som allt annat som ska sticka ut från mängden) så är det en fin skildring av vänskapen mellan Ella och Charlie.

 

Och såklart även mellan Ella och Niki.

 

Gillar extra mycket att Ella får vara så kaxig och säker.

 

Men samtidigt inte alls så säker.

BLOGGARNA JAG LÄSER #3.

 Tredje delen av bloggarna jag läser. Bokstavsordning som vanligt.

 

Nevernotgoing. Josephine skriver om resor och mode. Fint och fräscht foto.

 

Niotillfem. Ja alltså vad ska man säga. Den blogg jag följt längst tid, driven av en av Sveriges bästa författare. Fina texter varvas med olika tittar på vad som händer i hennes liv. Som förövrigt är drömmigt.

 

Sandyinwonderland. Har inte följt så länge men har hittills fått se ett litet hörn ur Sandras hem och en skildring av en Londonresa. Så det är alltså värt att ta en titt.

 

Sarah MacFie. En illustratör och grafisk formgivare som skriver dels om sina projekt men även om resor. Min uppfattning av bloggen hittills i alla fall.

 

Smdlnd. Eric skriver om sin vardag, matlagning, serier och annat bra. Snygg formgivning.

 

Spaceherosuits. Rebecca skriver om livet i Berlin som för övrigt verkar vara livets stad.

 

Vardagsbrus. Frida fotar så snyggt och har dessutom nyligen gett ut sitt nya zine Nuda Paper som verkar så bra.

 

Vickys. Svensk copywriter i New York. Den staden alltså.

 

Viktoria Dahlberg. Också en ung svensk tjej i New York. Har så snygg stil, mest svart och vitt.

 

Weare365. Två systrar om jag har förstått allt rätt. De är skitsnygga och tar modelliga foton, samt älskar att resa.

 

Wilderness. Sara Edström syr snygga kläder, hänger med Bookclub Babes och jag får sådan myskänsla av att kolla hennes blogg.

 

Det var nog alla bloggar jag läser just nu. Hoppas ni fick några tips!

OCH NÄR ALLT ÄR MÖRKT OCH KALLT DANSAR VI, VI DANSAR FÖR ATT ÖVERLEVA.

Om ni vill veta hur jag vaknade igår så var det av att en familjemedlem i ett annat rum sa "NEJ"? med eftertryck. Jag tänkte "vadå nej". Sen fattade jag. Störtade panikslaget upp ur sängen, ut i vardagsrummet. Ser tv-skärmen. Trump USA:s nästa president. Och det fick verkligen inte vara sant. Men det var sant ändå. Det är inte det det här inlägget ska handla om, för det finns redan så många bra blogginlägg, tidningsartiklar, videor, bilder, tal som redan har sagt det som behöver sägas. Det här inlägget ska istället handla om att hitta ljuspunkter fast världen känns mörk och kall. Det ska handla om det jag alltid gör för att må bättre. För det här valresultatet är en sorg för oss alla. Vi alla behöver glädje nu, mer än någonsin.

 

Jag mötte upp Melinda på dansskolan. De första tjugo minuterna dansade vi inte ens, vi bara pratade, letade bilder på WeHeartIt (jag) och blev utbildade i konsten att fylla collage på nämnda webbsida (Melinda, läraren var jag). Sen värmde vi upp i enlighet med de klassiska danslektionerna.

 

Vi gick igenom Green Day-dansen. Den börjar sitta nu och är nästan klar.

 

Sen övade vi Crazy In Love och letade efter andra contemporary dances på Youtube som vi kanske skulle kunna lära oss.

 

Det slutade dock med att vi började göra en egen koreografi till "Trees" med Twenty One Pilots. Klara med 1 min och 30 sek, det vill säga en tredjedel av dansen. Ändå bra jobbat. Blir rätt fint också.

NANOWRIMO VECKA 1.

Jag har som tidigare nämnt bestämt mig för att vara med i NaNoWriMo. Tänker att jag kan skriva en veckorapport varje vecka under månaden och berätta hur det går.

 

Min målsättning var att skriva 1600 ord per dag, och de två första dagarna klarade jag det rätt bra. Men ja, de fyra efterföljande... vi kan väl bara säga att jag ligger 5558 ord efter nu. Totalt har jag skrivit 7667 ord av 50 000. Shiet. Måste snabba mig lite. Sen tänker jag att jag förmodligen inte kommer komma upp i fullt så många ord, men jag vill åtminstone få ihop ett utkast till roman.

IF MY HEART WAS A PARKING LOT YOU WOULD BE FINED.

Något ni kanske inte vet är att jag har signat upp på NaNoWriMo, vilket står för National Novel Writing Month. Tanken är alltså att man ska skriva en fullständig roman under november på 50 000 ord, vilket motsvarar ca 1667 ord/dag. Jag hade dock ett förskott på 2000 ord och behöver därför "bara" skriva 1600 ord om dagen. Eftersom jag aldrig har skrivit något så här långt i hela mitt liv är det förstås lite mycket att hoppas på att jag ska lyckas med det på trettio ynka dagar. Men om jag får ihop en ordentlig stomme är jag nöjd. Det är en kul grej i alla fall. För att komma till det som inlägget egentligen skulle handla om: när jag skriver tycker jag om att lyssna på musik. Och det passade ju väldigt bra att min novemberspellista blev den bästa spellistan på länge. Så här har ni lite musiktips, och mitt skrivarsoundtrack!

 

 

DO YOU LIKE FRUITS, BECAUSE I LOVE YOU FROM MY HEAD TOMATOES.

Vet ni. Det här skulle kunna vara den sista killfredagen jag gör. Nu har jag nämligen haft killfredag i ett helt år!? Sjukt att tiden går så snabbt, känns som att det var nyss jag började. Men jaja, titta och njut, det här kan vara sista gången.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotokälla 1.

Fotokälla 2.