TildiMildi

SOMMARLISTAN 2017.

En lista med 100 saker jag vill göra i sommar.

 

                                                                                                                                     

🌻 Åka till Rügen

🌻 Ha picnic

🌻 Måla naglarna

🌻 Äta isglass

🌻 Lyssna på en ny podd

🌻 Springa tre kilometer utan att behöva ta några pauser

 

 

🌻 Åka till Öland

🌻 Dricka Loka Coconut Dream

🌻 Se en ny tv-serie

🌻 Göra lemonad

🌻 Läsa ”Barfotadrottningen”

🌻 Åka till Münster

 

                                                                                                                                                    

🌻 Skriva sextusen ord på ”Arizona”

🌻 Träffa Amanda, Filippa och Fanny

🌻 Åka till Irland

🌻 Läsa ”Invandrarna”

🌻 Göra 20 scrap-layouter

🌻 Se klart säsong fyra av American Horror Story

 

🌻 Lyssna på 22 kvadrat

🌻 Sola

🌻 Motionssimma minst 3 km

🌻 Plugga körkortsteori

🌻 Tända doftljus

🌻 Göra en blomsterkrans

 

                                                                                                                     

🌻 Simma ut på djupt vatten i Östersjön

🌻 Fylla sommargarderoben

🌻 Hålla bloggen vid liv

🌻 Läsa ”En ö i havet”

🌻 Skriva klart utkastet till ”Grå Fjäder”

🌻 Använda metallic tattoos

 

🌻 Gå på bio

🌻 Läsa en Wattpadhistoria

🌻 Komma ihåg att skriva ner vad jag drömt om

🌻 Rita av bilder från We Heart It

🌻 Göra 20 sidor i Wreck This Journal

🌻 Äta chiapudding

 

                                                                               

🌻 Spela basket

🌻 Sova ute

🌻 Läsa ”Tidal”

🌻 Ha hemmaspa

🌻 Tona håret

🌻 Ha ett filmmaraton

 

                                                                                                                                                         

🌻 Ta foton varje dag

🌻 Lära mig alla låtar från ett Kent-album

🌻 Läsa DN-följetongen

🌻 Slutspurten

🌻 Skolavslutning

🌻 Äta frukost ute

 

🌻 Jordgubbar och choklad

🌻 Yoga

🌻 Ha knorrar i håret

🌻 Ge Amanda en födelsedagspresent

🌻 Ta långpromenad

🌻 Följ sminktutorials

 

                                                                                                                             

🌻 Skaffa en choker

🌻 Bada vid varje chans som ges

🌻 Grilla haloumi

🌻 Hoppa över den där blomkrukan hos Doro

🌻 Åka båt

🌻 Läsa ”Glaskupan”

 

       

🌻 Extremekrocket

🌻 Utegym

🌻 Skriva brev till Ellie

🌻 Skriv en låt

🌻 Äta konstig glass på Irland

🌻 Åka på utflykt

 

                                                             

🌻 Utse sommarens låt

🌻 Titta på ”Sveriges Yngsta Mästerkock”

🌻 Cykla på Öland

🌻 Springa genom en hage

🌻 Reka i Uppsala

🌻 Bada i sten-/kalkbrott

 

                                                                                                                                                           

🌻 Gå på Grenna Museum

🌻 Sightseeing i Skåne

🌻 Skriva klart ”Alicia Silverstone”

🌻 Göra det jag vill även om jag inte vågar

🌻 Kasta macka vid Raset

🌻 Sätta i bilder i collageramen

 

🌻 Spela upp min pianoläxa

🌻 Hålla 3 posts i veckan-regeln på Instagram

🌻 Fixa min tumblr

🌻 Gå kvällspromenad på en strand

🌻 Göra en spellista med budskap

🌻 Komma på en ny smoothievariant

 

                                    

🌻 Göra 20 sidor i The Pointless Book

🌻 Lära mig en låttext från varje CD jag har

🌻 Dansa i Ahllöfsparken

🌻 Fläta någons hår

🌻 Lyssna på P3

🌻 Måla tio sidor i Förtrollade Skogen

 

                                                                                                              

🌻 Äta färskpotatis

🌻 Titta på Morden I Midsomer

🌻 Träffa släktingar

🌻 Få hundra dagar med någon på Snapchat

🌻 Inte få en crush

🌻 Bli slagen med häpnad

🌻 Inspireras av lägenheter på Söder

🌻 Dricka Loka Crush Ananas

🌻 Må bra

 

Fotokälla 1.

Fotokälla 2.

EFTERÅT.

Efteråt, det finns alltid ett efteråt, ligger jag mest med vidöppna ögon och försöker sova. Men ljuset hittar in genom alla fönster. Jag prövar att lägga mig på vardagsrumsgolvet, på köksbordet, i badkaret, men ingenting funkar. Jag plockar aldrig undan efter mig. Så skriver du och frågar om vi kan ses, en fika, prata lite. Jag svarar ja, du kan komma hit vid två. Sen städar jag hela lägenheten och det tar så mycket kraft jag egentligen inte har så när det är klart kollapsar jag i soffan som ett snyftande vrak och jag KLARAR INTE att du kommer. Jag skriver att jag har huvudvärk, orkar tyvärr inte ses idag. Men framåt halv två har jag en klump i magen av längtan och jag MÅSTE få träffa dig. Jag skriver nej, förlåt jag mår bra nu, kom hit. Du svarar att du redan är ute med en annan kompis, men kanske en annan gång. Och jag vill fråga om det är en kille eller en tjej, men jag skriver istället okej en annan gång då, och sen slänger jag mobilen så hårt i golvet att den går sönder, men den var ändå gammal och ful.

 

APPLÅDERNA BRYTER UT OCH JAG GLÖMMER ALLT SOM FANNS INNAN ALLT TOG SLUT.

Jag vet att jag är extremt dålig på att uppdatera, men lovar också att det kommer bli bättre i sommar. Det står faktiskt på min sommarlista till och med, att jag ska hålla bloggen vid liv. Men över till ämnet jag egentligen skulle skriva om: lördagens dansshow. Jag gick dit så att jag skulle komma lite senare än utsatt tid eftersom jag alltid lyckas vara där innan någon annan annars. Och trots att jag var sen den här gången kom jag ändå först!? Absurt. Så jag gick till Ica och köpte dricka. När jag kom tillbaka hade några fler kommit.

 

När jag och Tindra kom ner till logen hördes ett skrik. Alva och Stina hade nämligen upptäckt att vi hade fått lampor till speglarna. Och alltså, kolla. Vem blir inte en diva framför detta? Eftersom vi fyra var först claimade vi stolarna framför speglarna och bestämde att de platserna skulle vara enbart våra (i all evighet). Först till kvarn gäller ju.

 

Vi satte upp lappar med showordningen runtom i byggnaden. Eller ja, två-tre personer satte upp lappar, resten gick bara bakom och var moraliskt stöd. (Tycker faktiskt att jag och Tindra var oumbärliga på den punkten.) Sen började genrepen. Jag, Amanda och Melinda blev kickade från ett par fadderdanser eftersom vi var med i för många danser redan som det var. Struggles.

 

Kan inte fatta att jag bara har cirka två-tre shower kvar att göra på denna scen? Ett år kvar på dansskolan. Skulle helst vilja stanna kvar i all evighet, men det finns kanske en gräns för hur stor åldersskillnad det får vara mellan eleverna i en grupp. Och liksom, om alla mina kompisar slutar och jag hamnar i en grupp med typ 05-or (det vill säga människor som är sex år yngre) så är det kanske inte så kul längre. Men jag kommer sakna dansen något sjukt. Fattar inte hur jag ska överleva det.

 

En halvtimme innan första showen skulle börja återvände vi till Ica för att köpa lunch alt. en power snack. Alla bestick i salladsbaren var slut så jag fick offra mig för laget och köpa ett storpack plastskedar. (Amanda Ekstrand gömde sig precis innan bilden togs bara så att ni vet. Alla bilder jag tar på människor blir suddiga för ingen vill vara med på bild. Otacksamt att vara bloggare.)

 

Första showen gick faktiskt väldigt bra. Boulevard Of Broken Dreams var öppningsnummer så jag, Amanda och Melinda gick ut för att sopa scenen med golvmoppar. Tror att det var lite löst cirkustema på showen och därför så hade vi bestämt att vi skulle vara städare som tröttnat på att stå i bakgrunden och nu kliver ut i rampljuset. Vet inte om publiken fattade, men själva dansen gick bra och vi fick ju lite applåder i alla fall. Och så gick resten av showen ganska fint också.

 

Sen hade vi en paus till innan nästa show. Den gick också väldigt bra. Tror att den bästa känslan var efter sista numret, dvs "Sound Of Silence". Det var sanslöst att vi faktiskt fick ihop en dans till den eftersom vi endast hade jobbat på den i, vad var det? Tre veckor? Vi hade blivit klara med den kvällen innan och trots det lyckades vi framföra den på ett uppenbarligen ganska bra sätt. Ljussättningen gjorde väl också sitt till men vi dansare måste ha presterat på en hyfsad nivå, för när musiken tystnade och lamporna slocknade och vi stod/satt/låg där i slutpositionerna så dånade applåderna. Och det kändes så sjukt fint. När man hör ljudet av de där applåderna så är det som att allt som har hänt tidigare i livet inte längre spelar någon roll. Allt som finns är det där ögonblicket och i det ögonblicket är man en vinnare.

VARNING FÖR ÖVERTRÖTTA DANSARE.

Borde egentligen typ vara på väg till genrepet inför dansföreställningarna idag (klockan 12 och klockan 13.30 i Medborgarhuset - kom och titta), men tar mig tid att skriva detta inlägg eftersom gårdagens danslektion var en av de roligaste på länge. Först möttes vi upp klockan fyra i Ahllöfsparken. Där ska vi nämligen också uppträda. Typish nästa eller nästnästa vecka. (Bra att jag har koll.) Vi övade på danserna (eller i vår grupps fall: dansen) för att se om de gick bra att dansa på grus. Det gjorde de. Sen tog vi oss tillbaka till dansskolan. Där övade vi igenom i princip hela showordningen. Blev så sanslöst trött. Fattar inte hur jag ska överleva idag. Hur som helst, eftersom vi har dansat en hel termin och extra intensivt den sista tiden, så var vi ganska väldigt trötta. När vi tillslut blev ivägsläppta på vattenpaus så hamnade alla i soffan vid kapprummet. Amanda läste en jul-/Kent-dikt hon hade skrivit till sin lärare (mkt fin dikt) och sen gick Alva och Matilda in i klädförrådet. Det skulle de inte gjort. Vi andra övertrötta dansare låste nämligen in dem. (Värt att veta är att väggen mellan klädförrådet och soffrummet inte går ända upp till taket.) Alva och Matilda kastade ut ett diadem med öron på i protest. Vi kastade tillbaka det. Julia ropade "ANTINGEN KAN NI DYRKA UPP LÅSET ELLER FÖRSÖKA KLÄTTRA ÖVER". Och precis när hon hade sagt det tittar vi upp och ser en leende Matilda sticka upp huvudet över väggkanten. OCH DET VAR SÅ ROLIGT. OCH VI DOG. Och sen försvann hon på andra sidan, bara för att sedan sticka upp huvudet igen och då med en taxichaufförsmössa på sig!? Och då dog vi ännu mer. Sen gick vi in i danssalen och spontandansade till YMCA. Och så dansade vi några av danserna vi faktiskt skulle dansa. Sen gick vi hem. Lärdom man kan dra av allt detta? Umgås aldrig med övertrötta dansare såvida du inte är en övertrött dansare själv.

 

NÄR JAG BLEV ARTON.

Ja. Jag vet. Jag är jättedålig på att uppdatera. Det beror tyvärr inte på att jag har haft fullt upp med massa roliga grejer (eller ja, jo delvis så är det ju därför), utan på att nu såhär i slutet av läsåret är det hundra uppsatser som ska lämnas in, lika många muntliga redovisningar som ska framföras, en drös nationella prov och så en stundande dansshow mitt i allt. Lite roligt har hänt också. Till exempel har jag fyllt år. Arton närmare bestämt. Ska inte säga att det känns som en sådär jättestor skillnad mot att vara sjutton men antar att jag kommer märka privilegierna med att vara vuxen allt eftersom. Privilegier med att fylla år finns i alla fall alltid, det är ett som är säkert. En sak man kan göra när man fyller år är att bjuda in sina närmsta vänner på 90-talskväll. (För 90-talet är det bästa årtiondet.)

 

90-talskväll innebär att man tar på sig sin bästa 90-talsoutfit och sätter sig med sina kompisar och äter typisk 90-talsmat (vilket kan vara typ tacos eller fajitas - för vår del någon sorts blandning) och kladdkaka med glass. Allt till ljudet av 90-talsmusikvideos från 90-talets MTV som ens mamma har spelat in på VHS. (Äskar förresten att min familj fortfarande använder VHS och att vi har massa inspelade filmer som gick på tv för femton-tjugo år sen. Det roligaste av allt är reklamavbrotten. All reklam var så dåligt gjord vilket är rätt befriande.)

 

Min 90-talskväll innebar också husvisning eftersom vännerna mina faktiskt inte hade sett hela slutresultatet av renoveringen och inredningen än. Sen testade jag deras 90-talskunskaper i en Kahoot och ett musikquiz. (Tilltugget: ostbollar och banana skids.) Jag hade även privilegiet att få jättefina presenter av mina jättefina vänner. But that's a story for another day.

NÄR ADRENALINET FORSAR GENOM KROPPEN ÄR JAG SOM LYCKLIGAST.

Jag har ju faktiskt en till Köpenhamnsdag som jag inte har rapporterat om än, och det råkar ju också vara den bästa, i alla fall på vissa sätt.

 

Vaknade svintrött och lite förkyld, men efter några tag med hårborsten och lite smink så kände man sig lite friskare. Såg förmodligen lite friskare ut också. Vi hade utbildning (och fick stanna inne den här dagen, tack och lov). Det var mest mys eftersom utbildning bestod av typ lekar och diskussioner. Fyra hörn (fast två "hörn" i detta fall) och någon sorts variant på fruktsallad.

 

När det blev dags för lunch gick vi till California Kitchen. Eftersom typ alla svenskar gick dit först trodde vi att det skulle bli smockfullt, men hälften vände i dörren eftersom restaurangen "bara hade nyttiga saker". Jag åt en s.k. Mexicali Bowl vilken innehöll quinoa, kyckling, tomat, paprika, rödlök, guacamole, nachos mm. Var gott i början men sen blev det av någon anledning helt sjukt starkt, så nah, tumme ner tyvärr.

 

Interiören och stämningen därinne var dock mysiga.

 

Innan lunchen var slut hann vi gå till bageriet intill restaurangen och köpa på oss fika. Tog en chokladcroisant, vilket jag även gjorde när vi var i Münster. Kanske ska göra det till en grej och äta det på alla klassresor. Under eftermiddagen hade vi bland annat ett rollspel som gick ut på att vi skulle lösa Tanzanias (tror jag det var) ekonomiska problem. Obs, detta var bara en hypotetisk situation och inte en situation tagen ur verkligheten. Några elever fick alltså vara Världsbanken, några fick vara regeringen i Tanzania, några fick vara ActionAid osv. Tillsammans skulle vi komma på en lösning. Det var lite kaos men kul. Jag och Amanda + Hampus var Tanzanias regering och det roligaste var när vi skulle prata med Världsbanken och Marua råkade säga att de var skyldiga oss pengar fast det egentligen var tvärtom. Sen sa hon att de hade gjort en deal med ett företag som ville plantera majsfält i Tanzania, och vi bara "har ni pratat med de om det"? och hon bara "nej, vi har inte hunnit än". Söt ju.

 

Efter ett par timmar fick vi äntligen, äntligen fritid. Jag och Amanda promenerade in mot stan. Tycker vi var väldigt mondäna här.

 

Vi gick förbi ett par runda höghus med blå fönster som jag tyckte var lite fina. Om ni tittar i nederkanten på bilden så ser ni att det är en ganska stor folkmassa där alla rör sig åt samma håll. Exakt vilket håll och mot vad får ni se strax...

 

TIVOLI! IH! Hade planerat inför det här besöket i ett år och var omåttligt taggad.

 

Vi betalade, fick band kring handlederna och vips, så var vi inne på nöjesfältet. Alltså när man går igenom spärren och tar första klivet in på området... den känslan!

 

Först gick vi bara runt och tog in att allt var så fint (och fotade förstås). De här tulpanerna lix?

 

Det här sagoslottet? (Här hörde vi förresten ett konstigt skrik och jag bara "var är påfågeln" utan att egentligen vara direkt säker på att det var just en påfågel. Men det var det! Tydligen gick det några stycken lösa inne på området. Man får ju hoppas att de inte blir påkörda av en bergochdalbanevagn bara.)

 

Allt var vårigt och fint, med undantag för himlen som var blygrå, och luften som var bitande kall.

 

Den första karusellen vi åkte var ett väldigt gungande pariserhjul. Mysigt värre. Fick en rätt bra överblick över parken där uppifrån.

 

Och så gav vi oss på den här, en variant på Popexpressen och Virvelvinden. Vi åkte den för övrigt två gånger under kvällen och skrek lika fult båda gångerna. Ett tjut varje gång det drog till i magen följt av ett skratt för att vi lät helt sjuka.

 

Sen åkte vi piratbåtar. Där såg taket ut som en stjärnhimmel. Fint!

 

I ett vattendrag låg ett fartyg förankrat. Det agerade som restaurang, tror jag.

 

Och så åkte vi Monsunen! Yeeez, det kändes! För de som inte vet är den Danmarks svar på Sveriges Flygande Mattan. Det läskigaste var att när man sträckte ut benen så såg det ut som att man skulle slå i fötterna i hustaket under.

 

En väldigt suddig bild från när vi åkte Den Flygande Kofferten, vilket är ungefär som Sagoslottet fast med bara H.C. Andersen-sagor. En karusellskötaren skrämde Amanda, det var roligt men skumt.

 

Sen åkte vi Rutschebanen vilket är Tivolis äldsta attraktion om jag inte minns fel. Det är också en av de populäraste. Jag och Amanda gillade den också.

 

Någonstans här höll vi på att frysa ihjäl så då satte vi oss på en asiatisk restaurang och värmde oss.

 

Gillade lamporna.

 

Jag beställde calamari och Amanda beställde sushi. Det sistnämnda var typ det lyxigaste jag sett. Det var löjrom (!?) på och friterade kycklingbitar inuti. Båda rätterna var i vilket fall som helst asgoda.

 

Eftersom vi precis hade ätit så bestämde vi oss för att gå till det lustiga huset, eftersom vi inte ville åka något där det fanns risk att man började må illa. Å andra sidan snurrade allt i lustiga huset, så det kanske ändå inte var ett särskilt smart beslut att gå dit. Aja, vi fick gå på gungande hängbroar (se bilden) och åka rutschkana så då var vi glada.

 

Sen gjorde vi massa saker som att till exempel köra radiobilar och krocka in i precis allt och alla (nah, jag ska inte ha körkort riktigt än), åka en bergochdalbana som heter Odinexpressen (där vi prövade att skrika entonigt långt innan nedförsbacken för att höra hur tonen förändrades när det gick snabbare - mkt roligt), äta sockervadd (blev orimligt fnittrig av det), åka karusellen på bilden (som gjorde Amanda illamående och mig glad) och bäst av allt: åka Tivolis mest hisnande bergochdalbana Demonen! Den inkluderar en bra nedförsbacke, ett par loopar och en skruv. Först åkte vi den vanligt, sen med virtual reality-glasögon vilket var kanske det sjukaste och häftigaste jag gjort. (Man skulle betala 25 kr extra för att åka VR, men vi blev blåsta på pengar av Tivoliarbetaren Svend - med väldigt stort lockigt hår - som lurade oss att betala 75 kr istället. Ok, han kanske inte lurade oss, men tror inte han förstod vad vi menade och vi förstod inte vad han menade, så det blev lite fel.)

 

Det här är precis efter VR-åkturen. Trots att Amanda ser lugn ut så är hon egentligen fortfarande skakis.

 

Vilket jag med var för den delen. Men det var på ett bra sätt. Shit, vilken adrenalinkick det var. För er som inte vet så är adrenalinkickar på top 10-listan över anledningar till varför man ska leva.

 

Vi tog en till vända i pariserhjulet när alla ljus hade tänts. Var så fint.

 

När det blev dags för fritt fall fick jag åka själv, men det var okej. Skrek nog högre på de få sekunder jag föll, än vad jag gjort någon gång tidigare under kvällen. Den typ av dödsångest som man på något sjukt sätt njuter av. Var så vimmelkantig efteråt att karusellskötaren fick peka ut utgången för mig för jag hade ingen aning om vart jag var på väg.

 

Även denna karusell - Vertigo - fick jag åka själv. Tänk dig Uppswinget på Liseberg, fast hela varvet runt. Tänk dig det fem gånger snabbare. Tänk dig ett enormt tryck i kroppen. Tänk dig att du försöker skrika men att vinden blåser så brutalt att du varken får fram några ljud eller kan andas ut. Tänk dig hjärtklappning. Tänk dig den otäckaste karusell du har åkt. Det är Vertigo det.

 

Det mörknade och överallt lyste lampor och lyktor i kulörta färger.

 

Vi åkte Monsunen en sista gång.

 

Och Demonen.

 

Och sen gick vi hemåt genom ett Köpenhamn upplyst av neonskyltar och gatlyktor. Väl inne på rummet bjöd vi över Veronica, Marua och Fanny för att bara prata lite innan vi skulle sova, men det slutade med att det blev någon form av klassträff i vårt rum. De andra stod för skämten och jag halvlåg, febertrött i Amandas säng och lyssnade bara på när de andra pratade. Rätt tryggt minne att tänka på ändå. Minuterna gick, timmarna. När den sista människan hade gått kröp jag upp i min egen säng och däckade. Nästa morgon åkte vi hem. Har nog sällan varit så slut efter en semester, men det var så värt.

CAPTIVE LIKE A TEENAGE SECRET CRUSH.

Soundtrack.                                                                                                                                        

 

                                                                                                                                        

                                      

                                      

                                      

Fotokälla.

VI BÄR MED OSS MUSIKEN NÄR SKYMNINGEN SÄNKER SIG ÖVER GATORNA.

Vaknade på torsdagsmorgonen, förra veckan, i Köpenhamn, i en svinhård säng två (farliga) meter över golvet. Knappast utsövd men ändå hyfsat taggad på att ta staden med storm.

 

Jag och Amanda började dagen med frukost på rummet. Det blev varsin milkshake och kalla pizzarester från dagen innan. Ändå rätt gott, trots att min sura min på bilden säger något annat.

 

Efter ett par timmar var vi redo att möta dagen. Alla samlades i byggnaden där föreläsningssalen vi skulle vara i låg. För de som inte visste det så var anledningen till att vi från början åkte till Köpenhamn att vi skulle få en utbildning av ActionAid om globalisering och multikulturalism. När folket som skulle utbilda oss kom så gick vi ett par trappor upp till en föreläsningssal. Vi fick en introduktion till vad organisationen höll på med och sen blev vi indelade i grupper. Vi skulle på alternative sightseeing, i syfte att få en bild av hur Köpenhamn är mångkulturellt.

 

Det var svinkallt ute. Vi gick förbi Jægersborggade där jag köpte en kaffe som ändå var rätt dyr med tanke på att den bara smakade vanligt svart kaffe. Särskilt som jag egentligen föredrar kaffe med mjölk. Ganska ovärt köp alltså. Men vi fick i alla fall gå in och värma oss lite. (Har försökt kolla upp vad kyrkan på bilden heter, men hittar det inte.)

 

En plats vi besökte på rundturen var Superkilen, en rosa multipark. Sen gick vi igenom en park där det inte verkade finnas någon gångväg alls. Det kom cyklister från alla håll och det spelade ingen roll om man höll till höger eller till vänster, man blev halvt ihjälkörd i vilket fall. När vi var klara med rundturen samlades alla grupper i föreläsningssalen igen. Vi diskuterade ämnet en stund och sen fick vi tillsist lunch och fritid.

 

Jag, Amanda, Marua, Veronica och Fanny gick in mot stan. Vi letade efter två saker, 1) Strøget och 2) någonstans att äta. Det förstnämnda tog jättelång tid att hitta, så tillslut var vi så hungriga att vi bara gick in på första bästa restaurang.

 

Det blev T.G.I Friday's. Beställde en BLT med kyckling. Var så gott.

 

Sen gick vi ut och shoppade.

 

Vi hittade en Disney-butik som nog var Fannys definition av paradis.

 

Jag köpte en tröja från Zara. Den var en så konstig modell att jag stod i provrummet i säkert en kvart innan jag fick på mig den rätt. Men då var den fin. Sen gick vi förbi en Lego-butik som vi inte hann gå in i, men jag fotade den här vakten byggd av Lego för att visa min Lego-tokige bror.

 

Vi sprang nästan för att hinna kändes det som. På vägen gick vi förbi slottet. Jag hann fota i all hast.

 

Vart hade vi så bråttom då? Jo, till Christiania. Alla Arboga-människorna skulle nämligen få en guidad tur därinne. Här har vi samlats utanför. (När man blir skev på bild...)

 

Det var verkligen en konstig känsla att vara därinne. Det såg ut som ett något nedgånget Äppelviken, Bromma. Samtidigt låg det hela tiden en frän marijuanalukt i luften. Man måste nog vara där för att förstå hur det verkligen är.

 

När rundturen var över var vi genomfrusna och gick och värmde oss en stund på Espresso House. Sen tog vi en sväng in på Sephora på vägen hem. Marua letade foundation men vi hade lite bråttom så hon fick vänta till dagen efter med att prova ut.

Kände mig fancy i en Lana Del Rey-/90-talsklänning.

 

Det här var väl det närmaste de färgglada husen i Nyhavn vi kom.

 

Älskar att Fanny och Veronica har likadana miner.

 

Vi gick till Letz Sushi och köpte take-away.

 

Skymningen sänkte sig och musiken spelade på högsta volym från min mobilhögtalare. Alla kompisgäng behöver ett soundtrack när de går genom en stad på kvällen.

 

Vi var genomfrusna men dansade fram för att inte dö av köld. Så länge man kan dansa kan man överleva.

 

Vi gick till Fakta och köpte frukost. Jag tog minipannkakor, för de var söta. Och så tog jag en milkshake (men den blev stulen från kylskåpet i köket på vandrarhemmet).

 

Vi duschade och sen hade vi pyjamasparty på Fannys, Veronicas och Maruas rum. Vi åt mat i sängen. Sushin var mm. Veronica spillde soja på Maruas täcke.

 

Ser ni hur mysigt? Fem pyjamasklädda tjejer i en dubbelsäng, massa sushi och ostbollar och Fannys musikquiz.

 

Jag drack någon konstig japansk läsk som var helt omöjlig att öppna. Men den var god.

 

Senare kom Tova och Emma och var med på musikquiz även de. Så då blev det Basshunter på högsta volym, och så slutade dagen på bästa sätt.

HELGMUSIK.

Fredag är musikreleasedag, och just igår tyckte jag att det släpptes extra mycket bra musik. Tänkte tipsa om mina tre favoriter!

 

 

TILLSAMMANS NU MOT EN BÄTTRE PLATS.

Jag råkar vara kär i Hansams låttexter. Något annat jag också är kär i är Köpenhamn. Vad passar då bättre än att förena inlägget om första kvällen i Danmarks huvudstad med en rad ur den geniala låten "Bonnie O"? Nej, just det, ingenting.

 

Vi var preppade med solglasögon, t-shirts och glatt humör när vi klev på bussen vid skolan på morgonen. Jag hade även förberett en spellista speciellt utformad för att passa resan, samt laddat ner en massa 22 kvadrat-avsnitt, men sen visade det sig att hörlurarna jag hade med mig inte funkade till mobilen.

 

Det fanns som tur var andra sätt att fördriva tid på. Vi körde hänga gubbe, tittade på Solsidan (Marua: "Tar den här filmen aldrig slut"?) och förundrades över hur fint Sverige blev när man kom lite längre söderut än Norrköping.

 

I Ljungby stannade vi och åt på Max. Tycker att parasollen utanför får en att tänka på typ Sällskapsresan, en semester på Kanarieöarna på åttiotalet typ. Skum association dock.

 

Sen fick jag, Amanda, Veronica, Marua och Fanny för oss att vi skulle gå över vägen till Dollar Store, men vi hann bara till entrén innan vi blev tillbakaropade eftersom bussen skulle börja åka igen.

 

Efter ytterligare några timmars resa genom de sydligare delarna av Sverige nådde vi Öresundsbron. Vi slapp för övrigt passkontroll både på dit- och tillbakavägen, vilket ju var tur då en i parallellklassen hade glömt passet hemma...

 

Inte långt efter att vi hade kört upp på dansk mark kom vi fram till Mellemfolkeligt Samvirkes hostel GlobalCamp. I mitt och Amandas rum fanns det i princip en normal säng, som Amanda sov i. De andra var bara plattformar högt uppe i luften med konstiga trappor eller stegar, skitläskigt ju. Sov själv i sängen över skrivbordet och kan ju säga att den var halvkul att bädda i lakan i. Fick lite svindel.

 

Alla rum var inspirerade av och döpta efter olika länder och jag och Amanda bodde i Zambia-rummet.

 

Det här var vår bakgård. Eller ja, en av dem, det var ett enda gytter av hus där vi bodde.

 

Och så här såg det ut på Fælledvej där plattformen låg.

 

Efter att ha bäddat sängar och installerat oss på rummet gick jag och Amanda till Assistens Kirkegard. Just denna kyrkogård är lite speciell eftersom den är så full av grönska, träd och blommor. En selfie på det.

 

Rosa träd är ju livet. Vi såg en ekorre och blev helt exalterade över det.

 

Efter mycket om och men hittade vi tillslut H.C. Andersens grav vilket väl var i alla fall mitt mål med besöket där.

 

Sen gick vi vidare mot Jægersborggade, vilket är en gata proppad med massa små hipsterbutiker.

 

Trots att det var cirka minus trettio grader ute köpte vi glass gjord med flytande kväve inne på Istid. Jag tog smaken lemon curd och Amanda valde salty caramel. Båda smakade himmelriket. (Notera all förångad kväve i vänstra hörnet.)

 

Ett par dörrar bort låg Kaktusbutiken. Det var drömmigt. Jag köpte två mintgröna minikaktusar i pyttesmå terrakottakrukor för de var oemotståndliga. Sen började det spöregna så då gick vi mot Stefanos Pizza för att äta middag.

 

Där var det dock smockat med folk och fullt vid alla bord så vi bestämde oss för att ta med pizzorna till vårt rum istället. De som jobbade på pizzerian ropade ut ens namn när man skulle hämta sin beställning. Dessvärre hade både jag och Amanda svårt att höra huruvida de ropade våra namn eller inte, så vi stod där med sträckta halsar och tittade förhoppningsfullt på pizzakartongerna för att se om vi kunde upptäcka våra namn på dem. Till sist sa en av de som jobbade där "not yours" till oss när vi för tredje gången checkade av om det kanske var våra pizzor den här gången, det var lite stelt.

 

Men pizzorna var sjukt goda, dock lite kalla eftersom vi hade burit dem ute i regnet innan vi åt dem.

 

Mätta och belåtna gick vi för att köpa något att dricka till frukost morgonen därpå (maten skulle utgöras av pizzarester). OBS, vi köpte inte öl även om det ser ut så på bilden. Nä nä, vi hade faktiskt skrivit på en alkoholpolicy. Inne på Fakta (motsvarigheten till Coop) stötte vi förresten på Frida, Tova, Emma och Adisa. Ett kärt återseende. Man hinner börja sakna människor ganska snabbt när man är långt hemifrån.

 

När vi kom ut ur affären hade det slutat regna, så då bestämde jag och Amanda oss för att gå en liten sväng. Vi mötte Fanny, Veronica och Marua det första som hände och tillsammans med dem tog vi en promenad längs med vattendraget.

 

Det simmade runt svanar prick överallt.

 

"Akta dig Veronica, den kommer hoppa upp och bita dig" - Fanny, 2017

 

Vi sprang runt och hoppade och dansade för att hålla värmen (vad gör man inte) samt skrattade åt en annan typ av sjöfågel som simmade roligt.

 

Rätt fin paviljong ändå.

 

Svansjön ungefär.

 

Ett hus jag skulle kunna bo i utan problem.

 

Sen gick vi till rummet där Fanny, Veronica och Marua bodde. Vi spelade pest eller kolera i en dubbelsäng och hade myskväll.

 

Innan kvällen tog slut hann vi med ännu en vända ner till Fakta. Och ute på gatorna var lamporna tända.

 

Och allt var ganska jättefint.

Upp