TildiMildi

I'M SO TIRED OF BEING GOOD.

Fredag är filmernas dag så då passar det bra med en recension av den senaste filmen jag såg. Denna gång var det "Cry Baby" - en romantisk komedi/musikal från 90-talet.

 

Den manliga huvudrollen Wade "Cry Baby" Walker spelas av Johnny Depp (I know, I know) och den kvinnliga huvudrollen Allison Vernon-Williams av Amy Locane.

 

Handlingen är ganska enkel fast något skruvad. Cry Baby och Allison blir kära. Problemet är att hon är en "Square", en fin tvålfager flicka, medan hela hans familj är "drapes", kriminella rockabillys.

 

När Cry Baby hamnar i fängelse sätts allt på prov. Övervinner kärleken verkligen allt?

 

En helt sjuk film om ni frågar mig. Fattade först inte att det var en parodi och då var den bara konstig, men när jag väl fattade att det var det som var meningen blev det roligt. Se den!

DANS DANS DANS.

Jag lyckades faktiskt komma till danslektionen exakt i tid. Känner att jag borde ha en eloge för det. Annars hör jag till en sådan som antingen är alldeles för tidig eller alldeles för sen. (En gång kom jag cirka fyrtio-fyrtiofem minuter sent till en danslektion och fick bara vara med sista kvarten. Hade tagit lite fel på när vi började. En annan gång var jag en halvtimme tidig och satt och lyssnade på musik samt åt wienerbröd i trappen upp till orkestersalen.)

Hur som helst: hela uppvärmningen ägnade jag åt att försöka sätta upp håret. Kan meddela att det aldrig blev riktigt bra och att lärdomen vi kan dra av detta är att man bör sätta upp håret innan man går hemifrån så att man slipper dansa samtidigt som man gör det. Vi gjorde inte så många diagonaler, mest piruetter. Jag har hybris eftersom jag klarade en trippelpiruett för några veckor sen. Melinda idag: ”Kan du sluta göra tre varv”? (Svar: nej.)

Sen gjorde vi ny koreografi på Rattle, vår efterlängtade EDM-dans. Vi blev indelade i grupper och skulle dansa i kanon. Var med i grupp tre men trodde av någon anledning att jag var med i grupp två, och började därför dansa samtidigt som de TVÅ gånger i rad. Förstod inte ens att jag hade gjort fel förrän en stund efteråt. (Det var Tindras fel. Jag är så van vid att vara i samma grupp som hon att jag trodde att jag var det den här gången också. Men icke.)

När alla andra hade gått stannade jag, Melinda och Amanda kvar en stund och övade på Crazy In Love och Boulevard Of Broken Dreams. Jag hämtade ett glitterdraperi som jag ville ta bilder med. Tvingade de andra att posera till och från i säkert tjugo minuter. Bar hela tiden draperiet i ena handen, lyft över huvudet som en skivstång. Räknar med att vänster armmuskel ska vara dubbelt så stor som höger imorgon. I övrigt finns inte så mycket att säga. Tror alla var abnormt trötta vilket ni kan se på bilderna nedan.

 

TRE OCH TRE.

Vi tar en liten lista såhär en solig tisdag!

 

Tre saker jag ser fram emot:

✩ allt godis på påsk

✩ resan till Köpenhamn

✩ fotbollsmatchen mellan Sverige och Portugal ikväll

 

Tre saker jag fasar för:

✩ möjligheten att det skulle regna när vi är i Köpenhamn

✩ debatten på historian

✩ att bli pank

 

Tre saker jag gillar:

✩ ostbollar

✩ vår

✩ podcasts

 

Tre saker jag inte gillar:

✩ stressen i skolan

✩ att ringa människor och be dem om något

✩ blodiglar

 

Tre saker jag borde:

✩ jobba ifatt i psykologikursen

✩ blogga oftare

✩ bjuda in mina kompisar på husvisning

 

Tre saker jag kan:

✩ sätta ihop spellistor som passar mig perfekt

✩ gå ner i spagat

✩ packa smart

 

Tre saker jag inte kan:

✩ förstå folk som inte tycker det är kul att dansa

✩ äta russin

✩ sova länge på morgnarna

 

Tre saker jag har på hjärnan:

✩ "All my friends are wasted"

✩ Danmark

✩ att jag snart ska börja använda solglasögon

 

Tre saker jag pratar om ofta:

✩ svenska herrlandslaget i fotboll

✩ 90-talet

✩ Wild Kids

 

Tre saker jag önskar mig:

✩ ett par vita sneakers

✩ "Glaskupan" av Sylvia Plath

✩ en karta med massa örhängen

 

Tre saker jag blir lugn av:

✩ varm choklad

✩ introt till "Juicebaren"

✩ att duscha varmt

 

Tre saker jag blir stressad av:

✩ att det redan har gått tre månader av 2017

✩ faktumet att jag aldrig kommer få dansa mer efter nästa år

✩ tråkiga uppgifter i skolan

 

Tre saker jag ska göra i veckan:

✩ äta proteinpudding

✩ fortsätta på min Köpenhamns-planering

✩ göra en spellista

 

Tre saker jag har gjort nyligen:

✩ målat naglarna klarröda

✩ testat Cookie Dough-sandwich

✩ förstått vem Pablo Escobar var #efter

 

Lista från Julia.

JAG ÄR EN SÅDAN SOM BARA UPPSKATTAR NATUREN NÄR JAG VÄLJER DEN SJÄLV.

En text en vårdag.

 

Det är årets hittills varmaste dag, ungefär fjorton grader enligt mätaren i bilen. Förut blåste det lite och då frös jag nästan, men nu när det har blivit vindstilla kan jag till och med knäppa upp jackan utan att det blir för kallt. Jag blundar och låter solen värma ansiktet. Några torra löv som blivit över från i höstas frasar under mina fötter. Annars är allt helt tyst. Jag är en sådan som bara uppskattar naturen när jag väljer den själv. Att masa sig ut i skogen för att grilla mitt i smällkalla vintern, eller att gå ut på en promenad längs en vandringsled genom snårskog, är sällan något jag tar initiativet till. Jag hatar att frysa. Jag hatar att lukta rök i håret. Jag hatar att inte kunna se vinbärssnäckorna för det höga gräset, utan bara höra ljudet när de krossas under mina fötter. Jag hatar alla äckliga kryp, jag hatar att det är blött överallt i skogen, jag hatar naturen när jag tvingas till den. Men såhär: att äta chokladbollar och dricka kaffe i solskenet. Att gå på breda stigar genom ett naturreservat jag känner utan och innan. Att hitta årets första blåsippor. Att se en snok ligga och dra sig på behörigt avstånd från en själv. Att slå sig ner på en bänk och läsa ett kapitel ur sin bok till ljudet av gröngölingens rop den första vårdagen. En sådan natur kan jag längta efter. Men det är just det som är så viktigt för att jag ska tycka om den. Att jag har fått längta efter den ett tag innan jag dras med ut i den.

COME ON, LET'S PLOW!

Har fått ordning på det mesta i mitt rum nu, är särskilt nöjd med skrivbordet. Så vi tar en titt på hur det ser ut!

 

Så här ser det ut! Skrivbordet är från Ikea och heter HEMNES.

 

Även skrivbordslampan är från Ikea och heter FORSÅ, men jag kallar den för Forsberg, efter fotbollsspelaren. Är en sådan som döper möbler. (Fast bara ibland).

 

Har tre förvaringslådor till vänster på skrivbordet. Den vita och den rosa är från Lagerhaus och den grå är från Ikea. Har min cd-samling i den rosa, skrivböcker i den vita och scrapbooking-prylar i den grå.

 

På hyllorna ovanför skrivbordet står mina böcker (färgsorterade, mycket stolt över arrangemanget). Lightboxen är från Ellos och citatet är från "Pretty In Pink".

 

Fick även plats med mina picnicflaskor, såhär lite sneaky, mitt bland de orangea böckerna.

GRAND JETÉ ÄR DANSENS KETCHUP.

Igår var första gången jag var med på en onsdagsdans på nästan en månad. Shit, vad man hade saknat det! Jag var hela åtta minuter tidig vilket är ungefär rekord då jag vanligtvis kommer i genomsnitt åtta minuter försent till lektionen. Har insett två saker, en bra och en dålig. Vi tar den dåliga först: att jag klarade av en piruett med tre varv förra veckan (ja jag skryter nu bc är stolt) var definitivt en engångsföreteelse. Återgår nu till att traggla med dubbelpiruetter. Över till den bra saken: datumet för temakonserten är flyttat från den tjugosjätte april till den tjugofemte. Vilket betyder att det inte är samma dag som jag åker till Köpenhamn utan dagen innan. Ja! Praise the Lord! Jag kan vara med! Dagens anekdot: när vi skulle öva på en diagonal och fick instruktionerna att när vi var klara med kombinationen så kunde vi lägga till några grand jetéer om det var en bit kvar av rummet, så sa Melinda att "grand jeté är typ som dansens ketchup". Och jag och Tindra tittade på varandra och bara "ooooh" och hon sa "det där måste du skriva ner". För det är helt genialiskt, grand jeté är som ketchup - kan användas lite överallt av alla människor. Sen dansade jag och Amanda efter lektionen och kom på ett fabulöst danssteg. När vi hade låst efter oss och gått ut kom vi på att vi hade glömt att släcka i ett rum, men vi gick inte tillbaka för vi har sett tillräckligt många skräckfilmer för att veta att det är då det hemska händer. Istället gick vi till Ica och Amanda köpte Redbull. Hon älskar Redbull vilket ni kan se i det här inlägget. (Hon har nämnt ordet hela tre gånger, räkna själva om ni vill.)

 

CHAOS IS WHAT KILLED THE DINOSAURS, DARLING.

Tycker som sagt väldigt mycket om allt från 80- och 90-talet och därför så kommer här en recension av en lite udda high school-film från -88.

 

Filmen handlar om Veronica (Winona Ryder) som har börjat tröttna på sitt kompisgäng (bestående av hon själv och tre andra tjejer, alla vid namn Heather - vilket är anledningen till att gänget kallas för Heathers). Hon beskriver det själv som att hennes vänner bara är kollegor till henne och att deras jobb är att vara populära.

 

Allt förändras när hon möter J.D. (Christian Slater). Han är rebellisk, intressant, skitsnygg och fullständigt psycho.

 

Tillsammans börjar de ta död på skolans elit. Bokstavligt talat. Och ja, där någonstans spårar allt. Hur som helst en väldigt bra film, väldigt dramatisk och väldigt fint slut på sätt och vis.

BUT WHEN IT GETS LIKE THIS, AND I'M MISERABLE, ALL I CAN THINK IS THAT HE MIGHT HAVE MADE EVERYTHING OKAY.

Senaste boken jag läste ut: "Someone Like You" med Sarah Dessen.

 

Halley och Scarlett är bästa vänner. Av de två har Scarlett alltid varit den starka och initiativtagande medan Halley har följt efter i hennes kölvatten, fullkomligt nöjd med det. Men allt förändras när Scarletts pojkvän dör i en bilolycka och Scarlett kort därpå förstår att hon är gravid med hans barn. Plötsligt är det hon som behöver stöttas och det är upp till Halley att stå vid hennes sida.

 

Samtidigt som Scarletts liv börjar krackelera börjar Halleys falla på plats i och med att hon träffar Macon Faulkner, en dryg kille i hennes idrottsklass som av någon anledning alltid lyckas få henne att le.

 

Boken är som en enda stor loveboost, men med en liten bismak av sorg. För hela tiden finns vetskapen om att trots allt roligt som händer så finns det en som inte längre är med, som aldrig någonsin kommer komma tillbaka.

 

Boken rymmer flera olika typer av kärlekshistorier, men är kanske mest av allt en historia om vänskap.

 

Kan tänka mig att det här skulle vara omåttligt roligt om det hände någon av ens kompisar, mindre roligt om det hände en själv.

 

Läs denna bok! Så fin ju.

LÖRDAG MED CAESARSALLAD, FRAPPUCCINO OCH BILLY ELLIOT.

 Hade en helt fantastisk lördag, lyckligt ovetande om äckel-magsjukan som skulle slå till några dagar senare (frisk nu, praise). Tog tåget till Stockholm med mamma plus resten av vuxengruppen på dansskolan.

 

Första stoppet blev Espresso House där vi lunchade. Tog en caesarsallad med krutonger. Gott var det. Sen gick jag en väldigt kort sväng på stan då jag i alla fall han med det viktigaste - ett besök på Bengans. Fick denna gång med mig Troye Sivans Blue Neighbourhood.

 

Vid halv ett mötte jag upp alla utanför Stadsteatern. Vi skulle nämligen se Billy Elliot!

 

Och... HERRE MIN GUD VAD FANTASTISKT DET VAR!? Hade sett filmen några år tidigare men vad jag mindes var det inte lika mycket fokus på dans där som det var i musikalen. Det här var nog det häftigaste jag varit med om. Killen som spelade Billy var så otroligt talangfull, kunde både sjunga och dansa helt överjordiskt. Alla i publiken satt och grät och skrattade för att det var så bra.

 

Föreställningen höll på i tre timmar, paus inkluderat, och sen köpte jag en frappe på Starbucks innan vi tog tåget hem igen. Fin dag.

HJÄLP UNGA KVINNOR ATT FÅ BESTÄMMA ÖVER SIN EGEN KROPP.

Som flera av er säkert redan vet har min skola, Vasagymnasiet, ett samarbete med Plan International. Just nu håller vi på med ett väldigt viktigt arbete inom sexuell och reproduktiv hälsa. Vi har fokuset på problemet barnmammor, det vill säga barn som får barn. Det är nämligen så att ungefär två miljoner tjejer under femton år blir mammor varje år. Flera av dessa graviditeter är oplanerade och de flesta unga mammorna har inte haft tillgång till ungdomsmottagning, preventivmedel eller sexualundervisning. Många har aldrig ens blivit informerade om hur man blir gravid! Detta är förstås inte okej, och jag och mina vänner vill väldigt gärna vara med och ändra på det här. Vi hoppas att ni vill det också. Genom initiativet #childmothers jobbar Plan International tillsammans med UNFPA för att kvinnor världen över ska få tillgång till den information och preventivmedel de behöver för att ha chansen att fatta sitt eget beslut över vad de vill göra med sin kropp. Vi har startat en insamling HÄR i syfte att stödja Plans arbete. Vi hoppas att ni vill bidra till detta! Dessutom kan ni vara med i en tävling i samband med insamlingen, och vinna ett paket kondomer värt 139 kr. Reglerna för tävlingen hittar du HÄR.

Var med och stöd kampen, om du som vi tycker att barn ska få vara barn!

 

LOVE IN YOUR HEART ISN'T PUT THERE TO STAY - LOVE ISN'T LOVE IF YOU DON'T GIVE IT AWAY.

Fastnade lite oväntat framför en film på SVT24 (vad är det för kanal ens, liksom) i torsdags. Det visade sig vara Roald Dahl's "Esio Trot" (Tortoise baklänges), och den var faktiskt riktigt fin så jag tänkte tipsa om den här på bloggen.

 

Mr Hoppy (Dustin Hoffman) och Mrs Silver (Judi Dench) bor grannar. Sen första gången Mr Hoppy såg Mrs Silver har han varit hopplöst förälskad i henne. De möts då och då i husets hiss och pratar med varandra från sina balkonger, men Mr Hoppy vågar aldrig uttrycka sina känslor.

 

Det finns nämligen ett problem. Mrs Silvers största kärlek är inte Mr Hoppy, utan en liten sköldpadda vid namn Alfie. En dag anförtror hon sig till Mr Hoppy och berättar om sin oro för Alfie: han växer inte. Först föreslår Mr Hoppy att Alfie kanske helt enkelt inte ska bli större, att han helt enkelt är av en liten sköldpaddssort, men det vill inte Mrs Silver gå med på. När hon förklarat att hon nog aldrig kommer bli lycklig om inte Alfie växer bestämmer sig Mr Hoppy. Han ska hjälpa sin stora kärlek att få sina drömmar besannade. Och... ungefär där börjar problemen på allvar.

 

Överlag en väldigt gullig och lite smårolig film, om än något långsam. Skönt att titta på om man bara vill se något tryggt och mysigt. Och Mr Hoppys balkong är förresten to die for, som ni ser.