TildiMildi

Kategori: Böcker

DET ÄR PÅ NÄTTERNA VI LEVER, VI SOM INTE VILL TÄNKA.

Jag är hemma och är sjuk. Usch. Hatar att vara så svag. Att min kropp plötsligt inte kan göra det jag vill. Det är nog dansaren i mig som blir frustrerad över det här. Hur som helst, något som faktiskt är en fördel med att vara skruttig är att man får tid att läsa lite (i princip det enda jag orkar med). Så här kommer en recension av en bok jag läste ut så sent som igår!

 

Nämligen Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren. Hon skrev tillsammans med Mats Strandberg böckerna i Engelsforstrilogin som jag älskade. Så då var denna roman om mysteriet på ett av Sveriges mest legendariska läroverk en självklar läsning.

 

Boken handlar om Tamar och Clea som båda har kommit in på teaterprogrammet på gymnasiet Norra Latin. Clea har vuxit upp i skådespelarvärlden medan Tamar har haft en stillsam barndom i Östersund. I den nya klassen står det snabbt klart att Clea är den mest populära och att Tamar är den som ingen riktigt vill vara vän med. Det här skulle kunna vara en historia bara om hierarkierna på en gymnasieskola, om det inte vore för att något mycket allvarligare och grymmare är på väg att sättas i görningen i Norra Latins korridorer. Frågan är om myterna och vandringssägnerna om skolan bara är påhittade, eller om det faktiskt finns någon sanning i dem...

Samtidigt som det här är en historia om det övernaturliga så är det också en historia om människans ofullkomlighet. Om att inte passa in. Om att passa in, men inte veta vem man är. Om obesvarad kärlek. Om allt man kan offra för den man älskar.

 

Även om det här inte är en särskilt vacker historia - det mesta är rätt hemskt - så känns den i alla fall i en. Den lever.

HEARTS DON'T BREAK. THEY JUST STOP WORKING.

Igår läste jag ut en bok för första gången på väldigt länge. Känner verkligen att jag borde läsa mer, det är så fint att låta sig uppslukas av en historia. Hur som helst. Boken jag läste heter The Sun Is Also A Star och är skriven av Nicola Yoon.

 

Ploten är såhär: Natasha är papperslös invandrare i New York och ska tvångsdeporteras om mindre än ett dygn. Det sista hon behöver är att bli kär, men en rad av händelser leder fram till att hon träffar Daniel. Daniel, som är poet och säker på att det är ödet att han skulle träffa Natasha just den här dagen.

 

De båda är så olika man kan bli. Natasha håller sig strikt till vetenskap, medan Daniel är mer romantiskt lagd. Hon tror inte på kärlek, han vet redan att han är på väg att bli kär i henne. Men omständigheterna är ju som sagt inte de bästa.

 

Det jag gillar med boken är att kapitlen i den är skrivna ur olika perspektiv. Natashas och Daniels såklart, men också ur deras föräldrars perspektiv (bland andra). Här ovan är till exempel ett stycke ur Daniels mammas kapitel. Att man får ta del av så många människors historier förstärker känslan av att det mesta i universum hänger ihop och att otroligt många liv kan påverkas av små beslut man själv tar.

 

Det här är inte en "och så levde de lyckliga i alla sina dagar"-historia. Men kanske är det också det som gör den extra fin.

HIS POOR TELESCOPE HEART - THAT FRAGILE, PRECIOUS THING - WOULD HAVE PROBABLY BEEN BETTER LEFT IN THE BOX.

En av böckerna jag köpte på Irland var "This Is What Happy Looks Like" av Jennifer E. Smith. Jag tyckte den var rätt mysig så här kommer en recension! Pyttelite spoilervarning. Men bara väldigt lite.

 

Två personer får turas om att vara berättare i den här historien. Den första berättaren är småstadstjejen Ellie O'Neill, som jobbar extra i glasscaféet Sprinkles för att försöka få ihop nog med pengar för att gå en poesikurs på Harvard. Det är ont om pengar och Ellie måste slita dag ut och dag in för att ens ha en chans att nå sina drömmar. Den andra berättaren är skådespelaren Graham Larkin som är omringad av fans och journalister, men som ändå känner sig ganska ensam. Han har offrat mycket för att bli berömd, men frågan är om det är värt det. En dag råkar han missa en siffra i en mailadress och mailets nya mottagare visar sig vara Ellie. Det blir början på en väldigt speciell vänskap.

 

Men när Graham och Ellie väl möts i verkligheten innebär det tyvärr inget "och sen levde de lyckliga i alla sina dagar"-slut. För han är känd och omsusad, medan hon å andra sidan gör allt i sin makt för att inte bli det...

 

Det här är en väldigt fin bok om hur hemligheter kan komma emellan människor och skilja dem åt. Om att våga ta risker och om att man när man vinner en sak oftast förlorar en annan.

 

Det finns en anspråkslös humor i språket som jag gillar. Jennifer E. Smith skriver så mänskligt, och det är ju just därför hennes böcker är så lätta att tycka om.

DET MÅSTE FINNAS EN HEL DEL TING SOM ETT VARMT BAD INTE KAN BOTA, MEN JAG VET INTE MÅNGA.

När jag var på semestern läste jag ut en av böckerna jag fick i födelsedagspresent tidigare i år, nämligen "Glaskupan" av Sylvia Plath. Tyckte den var makalös.

 

Boken handlar om 19-åriga Esther som vunnit en månads vistelse i New York, schemalagd och styrd av en damtidning.

 

Hon överöses med kläder och smycken, äter kaviar och går på danser. Men trots det överflöd hon lever i njuter hon inte riktigt lika mycket av storstadslivet som de andra flickorna som vunnit samma tävling som hon. När månaden har gått och Esther återvänder hem till Boston får hon reda på att hon inte har kommit in på skrivarkursen hon sökt till. Hon går in i djup depression. Efter ett självmordsförsök hamnar hon på mentalsjukhus.

 

Boken är förstås väldigt mörk, men otroligt vackert skriven. Och Esthers depression beter sig så som depressioner ofta gör; den smyger sig på henne, helt plötsligt har den övermannat henne och ingen förstår riktigt var den kom ifrån, men kanske kan det ha varit ifrån tomrummet.

 

Samtidigt är det inte bara en bok om att virvla ner i avgrunden. Det är också en bok om den svåra kampen för att ta sig upp på fötter igen. Det är en bok om de som klarar av den. Och om de som inte gör det.

MEDAN VI SÅG PÅ HENNE TÄNKTE JAG ATT JU MER HAN ANDADES IN HENNE, DESTO SJUKARE SKULLE HAN BLI.

Har läst en himla fin och sorglig bok. Nämligen "Våra kemiska hjärtan" av Krystal Sutherland.

 

Boken handlar om Henry Page som är en tvättäkta romantiker. Vad han letar efter är den stora kärleken som ska hålla i väder och vind och övervinna allt. Än så länge har han inte mött den. Men när han träffar Grace Town, klädd i för stora herrkläder och haltandes med käpp, blir han evigt förlorad. Problemet är bara att Grace är trasig och att det har sönder Henry också.

 

Boken är så hjärtskärande. På baksidan av pärmen stod det John Green möter Rainbow Rowell vilket ju såklart lät lovande. Ibland när en bok ska likna något annat blir det dock bara som att det är skrivet efter ett recept, själlöst. Men den här boken härmar varken John Green eller Rainbow Rowell. Den står på egna ben och får konceptet att kännas helt nytt.

 

Det är så små detaljer som gör det speciellt. Som att Henry, efter att Grace har frågat honom varför han inte har haft någon flickvän, då och då allt eftersom tiden går skriver ner nya svar på frågan.

 

Men framförallt är det bra för att det skildrar olycklig kärlek på ett så vackert och brutalt sätt.

DINA DEMONER TYCKER INTE OM FRISK LUFT.

Har läst en så himla fin seriesamling a Bim Eriksson. "Det kändes lugnt när mina känslor dog" heter den. Den är feministisk och full av fina, sorgliga och slay-iga (bestämmer att det är ett ord) formuleringar och teckningar.

 

Obs, boken är gulare i verkligheten.

 

Tycker liksom att teckningarna får fram det sorgligaste i människan. Men också det starkaste.

 

Tyckte det här var fint.

 

Och det här hjärtskärande och träffsäkert.

 

Och det här är ju så sant. Rekommenderar er verkligen att läsa den här seriesamlingen. Fick mig att tänka att det inte är så himla fel att bara vara sin egen och ingen annans, utan tvärtom kanske ganska rätt.

JAG HOPPAS BARA ATT JAG KOMMER IHÅG ATT TALA OM FÖR MINA BARN ATT DE ÄR LIKA LYCKLIGA SOM JAG SER UT PÅ GAMLA KORT.

Har precis läst ut "Wallflower" av Stephen Chbosky, boken som ligger till grund för filmen "The Perks Of Being A Wallflower".

 

Boken handlar om Charlie, som inte har haft det så lätt i livet. Han har förlorat både en av sina bästa vänner och sin moster. Nu är han ganska ensam, och väldigt mycket av en outsider.

Men sen träffar han Patrick och Sam. När de introducerar honom till sina vänner, tar honom till deras favoritplatser och spelar sina favoritlåtar för honom, börjar Charlie delta i sitt liv istället för att bara iaktta.

 

Boken är uppbyggd av brev som Charlie skriver till en person vars identitet är för läsaren okänd. Breven verkar vara en sorts terapiform, och läsaren får intrycket av att Charlie kanske har varit med om något som han inte vill nämna.

 

Trots att boken kretsar kring flera människor som alla har det jobbigt på olika sätt, så finns det ändå ljusglimtar. Alla relationer tycks dysfunktionella, men ibland, de korta sekunder de faktiskt funkar, skapas oförglömliga minnen.

 

Allt som allt en väldigt sorglig och svartsynt bok som ändå letar sig in i hjärtat. Och det gör så ont att läsa den ibland, men på ett fint sätt.

INGET AV DET VI HADE BLEV BESTÅENDE, TROTS DE GODA AVSIKTERNA, OCH SKIDÅKARNA ÄR BÄTTRE IDAG ÄN PÅ VÅR TID.

Har läst en så himla fin bok, nämligen "En Fest För Livet" av Ernest Hemingway.

 

Boken är självbiografisk till viss del, men författaren betonar själv att berättelsen är fiktiv och att inte allt är sant. Hemingway skriver om sin tid i Paris när han bodde där med sin första fru Hadley och sin son Bumby. De umgicks med flera kända profiler såsom Ezra Pound, Sylvia Beach, Scott och Zelda Fitzgerald samt Gertrude Stein.

 

Särskilt hans vänskap med Scott Fitzgerald tycker jag är fint skildrad. Boken är fylld av namedropping av olika Parisplatser vilket på sätt och vis är att åka lite snålskjuts (typ att låta staden bygga upp en som författare, istället för att som författare bygga upp staden), men jag är ju lite svag för det så jag förlåter det.

 

Dessutom är Hemingway en sjukt bra författare i alla fall. Tycker till exempel att utdraget ovan fångar hur det kan vara att skriva.

 

Hela boken har liksom två olika sidor, en som verkligen skildrar Paris som "en fest för livet", och en som är lite mer vemodig. Tror mitt hjärta brast lite här.

BUT WHEN IT GETS LIKE THIS, AND I'M MISERABLE, ALL I CAN THINK IS THAT HE MIGHT HAVE MADE EVERYTHING OKAY.

Senaste boken jag läste ut: "Someone Like You" med Sarah Dessen.

 

Halley och Scarlett är bästa vänner. Av de två har Scarlett alltid varit den starka och initiativtagande medan Halley har följt efter i hennes kölvatten, fullkomligt nöjd med det. Men allt förändras när Scarletts pojkvän dör i en bilolycka och Scarlett kort därpå förstår att hon är gravid med hans barn. Plötsligt är det hon som behöver stöttas och det är upp till Halley att stå vid hennes sida.

 

Samtidigt som Scarletts liv börjar krackelera börjar Halleys falla på plats i och med att hon träffar Macon Faulkner, en dryg kille i hennes idrottsklass som av någon anledning alltid lyckas få henne att le.

 

Boken är som en enda stor loveboost, men med en liten bismak av sorg. För hela tiden finns vetskapen om att trots allt roligt som händer så finns det en som inte längre är med, som aldrig någonsin kommer komma tillbaka.

 

Boken rymmer flera olika typer av kärlekshistorier, men är kanske mest av allt en historia om vänskap.

 

Kan tänka mig att det här skulle vara omåttligt roligt om det hände någon av ens kompisar, mindre roligt om det hände en själv.

 

Läs denna bok! Så fin ju.

HAN BARA EXPLODERAR, OCH NÄR HAN GÖR DET RYKER ALLT SOM STÅR I HANS VÄG.

Har läst en så asdfghjkl sjukt bra bok! "Gå vidare" av Rainbow Rowell. Tyckte den kändes som en blandning av Harry Potter och Skam (fast den samtidigt gick i stil med författarens tidigare böcker), och det är ett väldigt fint betyg.

 

Boken handlar om Simon Snow som är en trollkarl. Han ska precis börja sitt sista år på den magiska internatskolan Watford. Där väntar Magikern - skolans rektor och Simons förmyndare, bästa kompisen Penelope (andra gången på en vecka som jag har läst en bok innehållande en karaktär som heter det) och kanske-flickvännen Agatha. Och Baz - Simons rumskamrat och ärkefiende (som förmodligen håller på att planera hur han ska döda Simon en gång för alla).

 

Väl framme på skolan möts Simon både av härliga saker som körsbärsscones och en del mindre härliga. Till exempel befinner sig den magiska världen mitt uppe i inte mindre än tre krig. Det kanske mest överhängande hotet för tillfället är det från Tråken, en varelse ingen vet särskilt mycket om annat än att han suger åt sig all magisk energi på en plats och skapar döda fläckar som aldrig kan återfå sin magi. Bara en person kan rädda världen från Tråken - Simon Snow.

 

Simon är den mäktigaste magikern som finns, men dessvärre har han inte så mycket kontroll över sin magi. Dessutom får han annat att tänka på när han en natt får ett oväntat besök, som visar sig få oanade följder.

 

Boken är skriven med humor, fast har samtidigt ett allvar i sig. Och ja, många av karaktärerna kan jämföras med diverse Hogwartselever och professorer, men det här är inte någon B-variant av Harry Potter. Det här är en helt annan magisk värld som är tillräckligt fantastisk för att inte behöva stå i skuggan av J.K. Rowlings böcker. Det här är spännande, roligt, romantiskt och bara bäst.

VI ÄR SOM HAJAR. OM VI SLUTAR SIMMA SÅ DÖR VI.

En av de senaste böckerna jag läste, och tyckte om, var "Gracie" av Veronika Malmgren.

 

Boken handlar om Klara som gått ett utbytesår i småstaden Manning i Kansas, där hettan är obarmhärtig och de gula fälten sträcker sig längre än ögat når.

 

Klaras bästa vän Penelope har en Delta 88 cabriolet som heter Gracie. Den tar tjejerna vart de än ska.

 

Deras vänskap är starkare än allt annat. Men vad händer när Klara åker hem till Sverige om två månader? Medan Penelope helst av allt vill komma ifrån Manning vill Klara helst stanna kvar.

 

Det här är en bok som tar upp det vackra och det tragiska i småstadslivet. Längtan efter en katastrof som aldrig kommer.

ASTRID LINDGRENS JUL.

När man än känner sig lite ledsen, otrygg eller bara i allmänt behov av något mysigt kan man sätta sig och läsa eller titta på någon Astrid Lindgren-saga. För jag menar, i Astrid Lindgrens värld är allt alltid bra! (Förutom i Bröderna Lejonhjärta och Mio Min Mio då.) Tänker att jag kan tipsa om några julsagor med just Astrid Lindgren.

 

"Titta Madicken, det snöar!" Lisabet ska följa med Alva och handla julklappar men råkar hamna på egna äventyr.

 

"Peter och Petra". Finns både som saga och som film. Om när två mycket små människor börjar i klassen.

 

"Kajsa Kavat". Finns också både som bok och som film. Om när mormor bryter benet och Kajsa själv får se till att det blir jul hemma.

 

"Visst kan Lotta nästan allting". Julgranarna på torget är slut och Lotta bestämmer sig för att fixa en gran på eget vis.

 

"Jul i Bullerbyn". Helt ärligt finns alla mysfaktorer som hör julen till med i den här boken. Om ett vanligt julfirande i Bullerbyn helt enkelt.

JAG ORKAR INTE ÖPPNA ÖGONEN MEN LOVAR MIG SJÄLV ATT TITTA OM HAN NÅGONSIN PEKAR UT EN ANNAN STJÄRNBILD.

Den senaste boken jag läste var "Ingen normal står i regnet och sjunger" av Sara Ohlsson. Tyckte mycket om hennes debutroman, "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag", så var ju såklart tvungen att läsa den här också.

 

Boken handlar om Ella och Charlie som är bästa vänner. De älskar varandra mest i världen, och är nästan som syskon. Men när Charlie träffar Niki från Ellas klass blir allt väldigt problematiskt. Och sen går det precis som i alla fall jag trodde att det skulle gå, men vi får väl se om ni förutser det.

 

Trots det lite förutsägbara (ni vet, när något ska sticka ut från mängden, fast problemet är att det gör det på samma sätt som allt annat som ska sticka ut från mängden) så är det en fin skildring av vänskapen mellan Ella och Charlie.

 

Och såklart även mellan Ella och Niki.

 

Gillar extra mycket att Ella får vara så kaxig och säker.

 

Men samtidigt inte alls så säker.

IBLAND HJÄLPER BARA KATTUNGAR.

Nu blir det bokrecce minsann! Inte vilken bok som helst vi ska prata om nu, utan nämligen "Allt som blir kvar" av eminenta Sandra Beijer.

 

Matildas pojkvän gör slut mitt i den stekheta Stockholmssommaren och livet tar slut. Precis allt i hennes värld rasar samman och kompisen Miron tar på sig rollen som den som ska försöka få henne att börja finnas igen. Han ger henne trettio dagar, trettio dagar som han lovar fylla med sanslösa upplevelser och en massa öl och dans. Efter det ska hon vara glad igen.

 

Det kommer knappast som en överraskning att språket i boken är helt fantastiskt. Och det här är inte en kärlekshistoria, som Sandra Beijers första roman. Det här är en bearbetning av sorg, att döva sorgerna i ett destruktivt beteende, alltmedan Stockholms gator dallrar i den gassande solen.

 

Det är en bok där kronologin liksom försvinner i ett virrvarr av skumma fester, vita ampuller och rusningstrafik på Valhallavägen.

 

Det är en skildring av en vänskap mellan tre parter där någon måste bort. En vänskap som under alla ord om hur stark den är kanske är det mest bräckliga existerande.

POPCORNEN TRILLAR UR VÅRA MUNNAR OCH BILDAR ETT SPÅR EFTER OSS NÄR VI PROMENERAR MOT HORNSTULL.

DAGS FÖR RECENSION AV BÄSTA BOKEN JAG LÄST PÅ LÄNGE, PAY ATTENTION!

 

Det är alltså "Stanna" av Flora Wiström vi pratar om. Boken handlar om Ester som jobbar på antikvariat och egentligen inte hinner göra så mycket annat: det är det som är problemet. Hennes liv är ganska stillastående. Om det inte vore för bästa vännen Hanin, som får saker att hända, skulle tillvaron vara totalt outhärdlig. Men så en dag ser hon Honom, Eli. Han kommer in i butiken, köper en bok om Frida Kahlo och Ester kan inte sluta tänka på honom.

 

Så fint om vänskap, utenätter och Stockholm in general. Alltså, jag är väl rätt lättköpt, det räcker med att en författare namedroppar valfritt Stockholmsställe så älskar jag boken. Men helt ärligt - den här Stockholmsskildringen är så fin att jag började söka bostäder på Södermalm.

 

Det är också en historia om kärlek, och om att vara den som stannar hos den som blir lämnad.

 

Älskar karaktärerna också, alla från Ester själv till hennes kompisar till hennes familj, till Eli och hans familj. Shit alltså. Bara läs boken. Herregu.