TildiMildi

Kategori: Dans

DANSSHOWEN DÅ VI VAR VÅRA VÄRSTA JAG.

Det här inlägget skulle jag egentligen skrivit för ungefär en månad sen. Men ja, allt möjligt kom emellan. Tänkte i alla fall publicera det nu, innan ni får se alla bilder från danslägret vi var på nu i helgen. (De kommer nog upp här rätt snart i alla fall. Vågar dock inte lova någonting.) Att skriva om något som hände för en månad sen är lite problematiskt eftersom jag inte riktigt kommer ihåg hur det var. Men som tur är så har jag bilderna till hjälp.

 

Som vanligt hade vi ett kort genrep på scen innan showen och sen gled vi ner till vår loge där vi sminkade oss.

 

Alva passade också på att öva tvärflöjt (tror dock inte att det är det som händer på bilden). Som vanligt var alla svartklädda, dels för att vi skulle vara väldigt bitchiga i vår dans ("Look What You Made Me Do") men också för att vi behövde ha en färg på oss som vita fläckar skulle synas tydligt mot...

 

Fun fact: jag och Tindra hade exakt samma håruppsättning, men det såg ut som två helt olika frisyrer eftersom våra hårtyper skiljer sig så mycket från varandra.

 

Så började föreställningen! Ljudet hade krånglat en del dagen innan men nu lät det i alla fall lite bättre, vilket jag var glad över eftersom my people skulle komma och titta den här kvällen. Den här bilden är ganska talande för hur det brukar se ut bakom scenen aka platsen där vi alltid hänger under hela showerna förutom när vi faktiskt är ute på scenen och uppträder. Det ligger fullt med rekvisita/ombyten/smink- och hårprylar överallt (denna gång hade vi dock inga direkta ombyten), några står och väntar på att själva få gå ut på scen och dansa, andra står där för att titta på de som dansar där för tillfället, och en tredje grupp människor står lite längre in i rummet och dansar själva koreografin alternativt bara improviserar till musiken. Som det ska vara.

 

Ljuset var det i alla fall absolut inga problem med. Som ni ser var det här en föreställning som dansarna gjorde tillsammans med slagverkarna, så det blev rätt mycket buller från scenen. Brukar vara lite svårt att höra musiken när man dansar, men bara man har övat mycket på koreografin brukar det gå bra.

 

Här dansade de till "California Dreamin'" med Sia, vilket var min favoritdans förutom vår egen. Har som mål att jag ska lära mig koreografin denna månad. Lite svårt men inte omöjligt.

 

Här är vi strax innan vi gick ut på scen innan vårt sista nummer. Vi kladdade ner våra händer med potatismjöl blandat med hårspray och hårgelé och gick ut och ställde oss i startpositionerna. Musiken drog igång. Och vi skickade bitchblickar tvärsöver rummet till varandra, knuffade till varandra i farten när vi gick iväg till våra platser, satte vita fläckar på varandras kläder. Bara nailade vår sista dans helt enkelt.

DON'T LAUGH.

För exakt en vecka sen hade vi dansare rep med slagverk. Vi var ju tvungna att se hur det skulle gå att dansa när trummisarna spelade samtidigt. (Spoiler: det gick inte alls.) Men som tur är har vi övat en hel del sen dess. Wizard Wheezes sitter nästan, även för oss som började lära oss den förra veckan. Även fast jag tenderar att glömma när i musiken vi börjar dansa. Och så har vi gjort klart Look What You Made Me Do! Orimligt stolt över detta. Tror det kommer bli skitsnyggt på scen. Och lite roligt. Men mest snyggt. Bara ingen börjar skratta, för då kommer jag börja skratta åt det och så kommer det sluta med att alla skrattar och då har bitchigheten i låten liksom gått förlorad. Det är seriöst fortfarande ett problem när vi övar. Men förhoppningsvis sitter det om två veckor när vi ska visa upp det.

 

Ingen blev direkt nöjd med bilden, men jag sa att "vi gör den svartvit" för ett svartvitt filter kan lösa det mesta.

VI KOMMER GRÃ…TA SVARTA TÃ…RAR.

Onsdagar innebär dans för mig. Det är lite konstigt, jag brukar oftast känna innan lektionen att jag egentligen inte orkar gå dit - men när jag väl är där visar det sig att det var precis vad jag behövde. Att få dansa lite och skratta med mina kompisar. Dansen är verkligen min frizon, och kanske det enda förutom läppsyl som jag är verkligt beroende av. Det är dock lite jobbigt när ens kropp inte gör som man vill. I några veckor nu har jag haft väldigt svårt att göra développéer (vilket typ innebär att man sträcker ut benet i luften åt olika håll). Får så ont i höfterna av det? Men förhoppningsvis blir det bättre snart. Sen jag sist skrev har vi lagt till en hel del på dansen. Vi har skrotat idén om silvertejp för munnen vid det här laget. Nu är vi mer inne på att klicka ut svart färg på ovansidan av händerna som vid ett danssteg kommer smetas ut under ögonen på oss, så det ser ut som att vi har gråtit mascaratårar. Vi får se hur det blir med den saken...

 

TITTA VAD DU FICK MIG ATT GÖRA.

Förra veckan var danslektionerna inställda eftersom vår danslärare Carin var på Malta. Kul för henne, inte lika kul för oss. Jag är ju en sådan här person som måste ha tydliga rutiner som aldrig förändras om jag ska komma ihåg saker och ting. Eftersom vi hade haft ett uppehåll i dansen kom jag således inte alls ihåg att vi hade lektion idag. Det var av en slump som jag insåg det; jag lyssnade på en bra låt och tänkte att "den här borde vi göra dans till" och BOOM så slog det mig att det var onsdag och att lektionen hade börjat för fem minuter sen. Men jag tog mig dit, och alla är ju ändå mer vana vid att jag kommer försent än att jag kommer i tid. Vi fortsatte på koreografin vi ska framföra på julshowen. I år dansar vi till Look What You Made Me Do med Taylor Swift, om jag inte redan hade nämnt det. Anledningen till att just vi fick den dansen är att låten (och koreografin) är väldigt bitchig och Carin vågade inte ge den till några andra än de äldsta på dansskolan - vi. Vilket vi är skitglada för, för man tar ju varje chans man får att bitchblicka varandra. Vi har även diskuterat att ha silvertejp för munnarna, men än så länge är det bara en idé och ingen plan...

 

KAOS ÄR EN NATURLIG DEL AV VÅRA LIV.

Förra veckan hade vi dansshow på IOGT. Det gick... förhållandevis bra med tanke på att scenen var max åtta kvadratmeter stor. Här kommer lite bilder från kvällen!

 

Alla dansare dumpade som vanligt alla sina grejer nere i källaren vilket ledde till att det såg ut som en svinstia, milt uttryckt. Men vi är vana. Kaos är en naturlig del av våra liv.

 

Vi gick igenom showordningen en gång och sen började vi släppa in publik. Rätt vad det var drog föreställningen igång. Vi spenderade större delen av showen med att vänta vid sidan om scenen. Här är Melinda!

 

Och där är Tindra! De yngsta som var med på showen var till och med yngre än min lillebror. Tyckte de såg så små ut, men det kanske är jag som har blivit gammal.

 

Det blev paus med fika och lottdragning. Som vanligt vann Melindas familj flest priser av alla och Melinda gömde sig i ett hörn bakom scenen för att hon skämdes. Fast vi andra ropade "MELINDA! MELINDA! MELINDA"! varje gång någon av hennes familjemedlemmar vann något, så att hon inte skulle missa något (*skrattar ondskefullt*). Sen drog showen igång igen.

 

Här dansar de Sound Of Silence som gick förvånansvärt bra med tanke på att det veckan innan inte hade funnits en enda dansare som kom ihåg koreografin ordentligt.

 

Allt som allt var jag med i fem danser, och de flesta gick ganska bra med undantag för att någon ramlade lite en gång. Dansade i dansskor för första gången på ett par år och det kändes väldigt väldigt konstigt, men funkade uppenbarligen.

 

Amanda <3 näsblod. Notera att detta var precis innan applådtacket. Men... jag hade väl inte så mycket mer att säga om den här showen. Det var fint att få stå på en scen med mina vänner igen.

FAVORIT I REPRIS.

Två år efter vår första uppvisning på IOGT presenterar vi en ny show ikväll. Några gamla danser, några nya. Flera av oss som var med då är kvar, fast nu är vi ännu lite bättre. Kl. 18.00 står vi redo på scenen för att ta er med storm. Så se till att vara där.

 

JAG SVÄR, VI BARA RÅKADE MATCHA VARANDRA.

Igår kväll var det dans! Lektionerna startade förra veckan, men vi har redan planerat en show i början av oktober. (Hjälp.) Just nu håller de på att sätta in luftkonditionering i danssalen, så vi får inte vara där. Istället dansar vi på IOGT och det är visserligen fint där, men det finns inga speglar så långt ögat når. Känns så konstigt att lära sig nya danssteg när man inte kan se sig själv. Så svårt att veta om man gör rätt eller fel, om det är snyggt eller fult etc. En annan grej som är lite tråkig är att det dessutom finns massa pelare i rummet som man dansar in i hela tiden.

 

Jag, Melinda och Tindra återförenades (äntligen) den här lektionen efter ett långt sommarlov och upptäckte att alla hade, ovetandes om varandra, valt att ha rosa tröjor. Ändå rätt fint. Gillar också att vi bytte plats några gånger med varandra när vi skulle göra sit-ups, bara för att vi ville ligga i den ordning som vi hade gjort förra terminen. *Danslärare Carin skakar trött på huvudet* Som vanligt på diagonalerna lyckades jag och Melinda dansa åt olika håll, och Tindra dansade nästan in i en stolpe. När vi övade på en koreografi och kom till ett ställe i låten där vi började improvisera dansade jag och Melinda SJÄLVKLART in i varandra. Seriöst, det är inte en riktig danslektion om inte vi krockar.

 

Obs, det var inte bara vi som matchade. Som ni ser på bilden lyckades Julia och Amanda matcha både varandra och köket. Ändå rätt anmärkningsvärt. Hur som helst, det är fint att vara tillbaka. För om jag läser det jag har skrivit här märker jag ju att trots att vi inte är kvar på själva dansskolan så är det mesta ändå som vanligt.

EN ENDA BILD FRÃ…N EN ENDA DANS FRÃ…N EN SISTA DANSUPPVISNING.

I måndags dansade jag och kanske en tredjedel av dansgruppen i parken. Det var den sista varma kvällen innan allt regn kom och sköljde bort det som vi trodde var början på sommaren men som visade sig vara, som alltid, ett löfte om något som aldrig kommer. Orkestern fyllde hela scenen och ovanligt många hade kommit för att lyssna och titta. En i rockbandet kom av sig och de fick ta om början av låten några gånger innan det lossnade. Vi var med i en enda dans. Någon dansade fel och vi slutade aldrig riktigt skratta åt det, men det betydde ju åtminstone att våra leenden var äkta. Och när vi hade tagit emot applåderna fanns det inget kvar för oss att göra. Vi gick och hämtade våra väskor, våra cyklar. Jag tog tag i min kompis arm och sa "vänta, en bild". Så sträckte jag upp kameran ovanför oss, tryckte av. Ett sista foto, som fick symbolisera hela det här året trots att det enda som fastnade på bilden var våra breda leenden, skira vita skjortor, lite prickig kjol. I bakgrunden några av musikernas instrumentfodral utspridda i gräset. Vi sa hejdå och gick därifrån åt varsitt håll.

 

Jag saknar er alla något enormt.

 

APPLÅDERNA BRYTER UT OCH JAG GLÖMMER ALLT SOM FANNS INNAN ALLT TOG SLUT.

Jag vet att jag är extremt dålig på att uppdatera, men lovar också att det kommer bli bättre i sommar. Det står faktiskt på min sommarlista till och med, att jag ska hålla bloggen vid liv. Men över till ämnet jag egentligen skulle skriva om: lördagens dansshow. Jag gick dit så att jag skulle komma lite senare än utsatt tid eftersom jag alltid lyckas vara där innan någon annan annars. Och trots att jag var sen den här gången kom jag ändå först!? Absurt. Så jag gick till Ica och köpte dricka. När jag kom tillbaka hade några fler kommit.

 

När jag och Tindra kom ner till logen hördes ett skrik. Alva och Stina hade nämligen upptäckt att vi hade fått lampor till speglarna. Och alltså, kolla. Vem blir inte en diva framför detta? Eftersom vi fyra var först claimade vi stolarna framför speglarna och bestämde att de platserna skulle vara enbart våra (i all evighet). Först till kvarn gäller ju.

 

Vi satte upp lappar med showordningen runtom i byggnaden. Eller ja, två-tre personer satte upp lappar, resten gick bara bakom och var moraliskt stöd. (Tycker faktiskt att jag och Tindra var oumbärliga på den punkten.) Sen började genrepen. Jag, Amanda och Melinda blev kickade från ett par fadderdanser eftersom vi var med i för många danser redan som det var. Struggles.

 

Kan inte fatta att jag bara har cirka två-tre shower kvar att göra på denna scen? Ett år kvar på dansskolan. Skulle helst vilja stanna kvar i all evighet, men det finns kanske en gräns för hur stor åldersskillnad det får vara mellan eleverna i en grupp. Och liksom, om alla mina kompisar slutar och jag hamnar i en grupp med typ 05-or (det vill säga människor som är sex år yngre) så är det kanske inte så kul längre. Men jag kommer sakna dansen något sjukt. Fattar inte hur jag ska överleva det.

 

En halvtimme innan första showen skulle börja återvände vi till Ica för att köpa lunch alt. en power snack. Alla bestick i salladsbaren var slut så jag fick offra mig för laget och köpa ett storpack plastskedar. (Amanda Ekstrand gömde sig precis innan bilden togs bara så att ni vet. Alla bilder jag tar på människor blir suddiga för ingen vill vara med på bild. Otacksamt att vara bloggare.)

 

Första showen gick faktiskt väldigt bra. Boulevard Of Broken Dreams var öppningsnummer så jag, Amanda och Melinda gick ut för att sopa scenen med golvmoppar. Tror att det var lite löst cirkustema på showen och därför så hade vi bestämt att vi skulle vara städare som tröttnat på att stå i bakgrunden och nu kliver ut i rampljuset. Vet inte om publiken fattade, men själva dansen gick bra och vi fick ju lite applåder i alla fall. Och så gick resten av showen ganska fint också.

 

Sen hade vi en paus till innan nästa show. Den gick också väldigt bra. Tror att den bästa känslan var efter sista numret, dvs "Sound Of Silence". Det var sanslöst att vi faktiskt fick ihop en dans till den eftersom vi endast hade jobbat på den i, vad var det? Tre veckor? Vi hade blivit klara med den kvällen innan och trots det lyckades vi framföra den på ett uppenbarligen ganska bra sätt. Ljussättningen gjorde väl också sitt till men vi dansare måste ha presterat på en hyfsad nivå, för när musiken tystnade och lamporna slocknade och vi stod/satt/låg där i slutpositionerna så dånade applåderna. Och det kändes så sjukt fint. När man hör ljudet av de där applåderna så är det som att allt som har hänt tidigare i livet inte längre spelar någon roll. Allt som finns är det där ögonblicket och i det ögonblicket är man en vinnare.

VARNING FÖR ÖVERTRÖTTA DANSARE.

Borde egentligen typ vara på väg till genrepet inför dansföreställningarna idag (klockan 12 och klockan 13.30 i Medborgarhuset - kom och titta), men tar mig tid att skriva detta inlägg eftersom gårdagens danslektion var en av de roligaste på länge. Först möttes vi upp klockan fyra i Ahllöfsparken. Där ska vi nämligen också uppträda. Typish nästa eller nästnästa vecka. (Bra att jag har koll.) Vi övade på danserna (eller i vår grupps fall: dansen) för att se om de gick bra att dansa på grus. Det gjorde de. Sen tog vi oss tillbaka till dansskolan. Där övade vi igenom i princip hela showordningen. Blev så sanslöst trött. Fattar inte hur jag ska överleva idag. Hur som helst, eftersom vi har dansat en hel termin och extra intensivt den sista tiden, så var vi ganska väldigt trötta. När vi tillslut blev ivägsläppta på vattenpaus så hamnade alla i soffan vid kapprummet. Amanda läste en jul-/Kent-dikt hon hade skrivit till sin lärare (mkt fin dikt) och sen gick Alva och Matilda in i klädförrådet. Det skulle de inte gjort. Vi andra övertrötta dansare låste nämligen in dem. (Värt att veta är att väggen mellan klädförrådet och soffrummet inte går ända upp till taket.) Alva och Matilda kastade ut ett diadem med öron på i protest. Vi kastade tillbaka det. Julia ropade "ANTINGEN KAN NI DYRKA UPP LÅSET ELLER FÖRSÖKA KLÄTTRA ÖVER". Och precis när hon hade sagt det tittar vi upp och ser en leende Matilda sticka upp huvudet över väggkanten. OCH DET VAR SÅ ROLIGT. OCH VI DOG. Och sen försvann hon på andra sidan, bara för att sedan sticka upp huvudet igen och då med en taxichaufförsmössa på sig!? Och då dog vi ännu mer. Sen gick vi in i danssalen och spontandansade till YMCA. Och så dansade vi några av danserna vi faktiskt skulle dansa. Sen gick vi hem. Lärdom man kan dra av allt detta? Umgås aldrig med övertrötta dansare såvida du inte är en övertrött dansare själv.

 

MYCKET HIGHLIGHTER, PRINSESSBAKELSER OCH ETT MISSLYCKAT APPLÃ…DTACK.

Två av tre dansshower är nu avklarade. Måste säga att det ändå har gått hyfsat bra. Fast ibland kom jag av mig lite. Men det gör man ju alltid.

 

Ännu en bild från hur det ser ut backstage (lite fancy uttryckt). Antingen så sitter vi och väntar och väntar och väntar i en evighet på att föreställningen ska börja eller så springer vi omkring hysteriska och letar efter kläderna vi ska ha på oss. Det försvinner alltid något plagg. Som ni ser hade vi på oss kjolar som fick oss att se ut som prinsessbakelser. Spoiler: det ljusgröna tyget blir nästan självlysande i strålkastarskenet.

 

Vissa (Amanda, Alva, Linn) hade det extra jobbigt eftersom de inte bara är dansare utan även musiker. Första föreställningen gick nog bättre än andra förresten. För på andra kom det folk vi kände och tittade och då går det ju alltid lite sämre. Men vi hade mycket highlighter och ögonskugga och glittrade som bara den, så vi var i alla fall fina.

 

Mellan showerna gick alla och köpte Ica-sallad, utom jag för jag är fattig. (Skoja, men behöver pengar till Danmark.) Istället köpte jag bara dricka. Sen åt vi i salongen och några lånade scenen för att dansa. När det inte är så mycket publik kan man passa på att improvisera.

 

Applådtacket på andra showen var förresten ganska fail eftersom halva publiken hade hunnit gå redan. Kan även tillägga att när vi kom ut på scenen för att dansa vår tredje dans så var det en unge i publiken som sa "nej, inte de igen". Tack? Men Showgruppen! Ni är bäst.

GENREPET ELLER DE MÃ…NGA KJOLARNA.

Måndag idag, och en ovanligt festlig sådan. Vi hade nämligen genrep inför den första showen på Folkan på nästan ett år. Bion har renoverats vilket innebär att vi inte har kunnat dansa där på ett bra tag. Men nu så.

 

Vi huserade som vanligt vid sidan om scenen, i kulisserna (eller "bakom draperierna" om man föredrar det). Många dansare på ett relativt litet utrymme. Det konstiga är att vi har ännu mindre plats ute på scen. Hm. Det är visserligen rätt kul att samarbeta med musiker, men de är väldigt många och fyller scenen till en ganska stor procent. Men men, det man inte kan visa med kroppen får man visa med ansiktet. Det är bara att le så det stramar i mungiporna, så märker ingen att dansen blir ful.

 

Först körde vi en grov-repetition där vi bara testade hur det blev med ingångar och utgångar osv (det blev dåligt), och lät bli att byta om. På denna bild fick Amanda ett light utbrott och kastade sin vita tyllkjol på golvet för att vi sa att hon inte skulle ha den på sig då. (Fast det var inte som att vi förbjöd henne. Men hon fick ett litet utbrott i alla fall.)

 

I slutet av grov-repetitionen sprang jag ner till logen i källaren och hämtade mat och fick med mig Melinda och Tindra i syfte att ta en spegelselfie, bc ovanligt bra ljus. Melinda och Tindra är mina partners in crime. Inte för att vi gjorde något olagligt. Det närmaste var när jag klättrade över en spärr och gick uppför en trappa som ledde till en dörr uppe vid taket. Vände dock och gick ner igen när trappan började skaka oroväckande mycket. Spänning i vardagen. Skulle inte klassa det som olagligt, men kanske inte helt tillåtet. Det fanns en spärr av en anledning.

 

Iakttag våra underbara prinsessbakelsekjolar. Vi hade förövrigt ca fyra olika kjolar som vi bytte mellan under det ordinarie genrepet. Ovan nämnda, ett par svarta alt. mörklila med smutsiga vita tylltrasor hängandes från sig, rosa alt. blå kjolar med vita prickar på samt glittriga paljettkjolar. Plus lite underkjolar i olika typer av tyll.

 

Att jag och Tindra ler på den här bilden är kanske lite missvisande, bc tycker att genrepet gick rätt dåligt helt ärligt. Man tänkte så mycket på att inte sparka omkull notställ att man dansade helt sammanbitet och utan inlevelse. Men å andra sidan, genrep ska gå dåligt - annars går det inte bra på föreställningen.

DANSMÄNNISKOR ÄR DE BÄSTA MÄNNISKORNA.

Efter ett påsklov sorgligt befriat från dans kom jag äntligen tillbaka till Kulturskolan igår kväll/eftermiddag. Kan ju säga att vi dansade två koreografier, en gång vardera, improviserande pyttelite och annars satt vi och snackade skit vilket är typ lika bra som att dansa. Så skönt att bara sitta och prata och skratta, höra och berätta sjuka historier, diskutera vem som är snygg och vem som är konstig (de flesta tillfaller den sistnämnda kategorin, även de som också är snygga). Låter kanske inte så kul, men vi fördrev 2 h med det så rätt kul var det ändå. Nog med ranting. Ni får en fin bild här istället. (Notera att Melinda var med en stor del av kvällen, men hade åkt hem när bilden togs.)

 

DANS DANS DANS.

Jag lyckades faktiskt komma till danslektionen exakt i tid. Känner att jag borde ha en eloge för det. Annars hör jag till en sådan som antingen är alldeles för tidig eller alldeles för sen. (En gång kom jag cirka fyrtio-fyrtiofem minuter sent till en danslektion och fick bara vara med sista kvarten. Hade tagit lite fel på när vi började. En annan gång var jag en halvtimme tidig och satt och lyssnade på musik samt åt wienerbröd i trappen upp till orkestersalen.)

Hur som helst: hela uppvärmningen ägnade jag åt att försöka sätta upp håret. Kan meddela att det aldrig blev riktigt bra och att lärdomen vi kan dra av detta är att man bör sätta upp håret innan man går hemifrån så att man slipper dansa samtidigt som man gör det. Vi gjorde inte så många diagonaler, mest piruetter. Jag har hybris eftersom jag klarade en trippelpiruett för några veckor sen. Melinda idag: ”Kan du sluta göra tre varv”? (Svar: nej.)

Sen gjorde vi ny koreografi på Rattle, vår efterlängtade EDM-dans. Vi blev indelade i grupper och skulle dansa i kanon. Var med i grupp tre men trodde av någon anledning att jag var med i grupp två, och började därför dansa samtidigt som de TVÅ gånger i rad. Förstod inte ens att jag hade gjort fel förrän en stund efteråt. (Det var Tindras fel. Jag är så van vid att vara i samma grupp som hon att jag trodde att jag var det den här gången också. Men icke.)

När alla andra hade gått stannade jag, Melinda och Amanda kvar en stund och övade på Crazy In Love och Boulevard Of Broken Dreams. Jag hämtade ett glitterdraperi som jag ville ta bilder med. Tvingade de andra att posera till och från i säkert tjugo minuter. Bar hela tiden draperiet i ena handen, lyft över huvudet som en skivstång. Räknar med att vänster armmuskel ska vara dubbelt så stor som höger imorgon. I övrigt finns inte så mycket att säga. Tror alla var abnormt trötta vilket ni kan se på bilderna nedan.

 

GRAND JETÉ ÄR DANSENS KETCHUP.

Igår var första gången jag var med på en onsdagsdans på nästan en månad. Shit, vad man hade saknat det! Jag var hela åtta minuter tidig vilket är ungefär rekord då jag vanligtvis kommer i genomsnitt åtta minuter försent till lektionen. Har insett två saker, en bra och en dålig. Vi tar den dåliga först: att jag klarade av en piruett med tre varv förra veckan (ja jag skryter nu bc är stolt) var definitivt en engångsföreteelse. Återgår nu till att traggla med dubbelpiruetter. Över till den bra saken: datumet för temakonserten är flyttat från den tjugosjätte april till den tjugofemte. Vilket betyder att det inte är samma dag som jag åker till Köpenhamn utan dagen innan. Ja! Praise the Lord! Jag kan vara med! Dagens anekdot: när vi skulle öva på en diagonal och fick instruktionerna att när vi var klara med kombinationen så kunde vi lägga till några grand jetéer om det var en bit kvar av rummet, så sa Melinda att "grand jeté är typ som dansens ketchup". Och jag och Tindra tittade på varandra och bara "ooooh" och hon sa "det där måste du skriva ner". För det är helt genialiskt, grand jeté är som ketchup - kan användas lite överallt av alla människor. Sen dansade jag och Amanda efter lektionen och kom på ett fabulöst danssteg. När vi hade låst efter oss och gått ut kom vi på att vi hade glömt att släcka i ett rum, men vi gick inte tillbaka för vi har sett tillräckligt många skräckfilmer för att veta att det är då det hemska händer. Istället gick vi till Ica och Amanda köpte Redbull. Hon älskar Redbull vilket ni kan se i det här inlägget. (Hon har nämnt ordet hela tre gånger, räkna själva om ni vill.)